Agnes von Orlamünde är inte den enda Vita frun i världen. Om en sådan på slottet Avelan i Skottland berättar Walter Scott i romanen "Klostret", som ligger till grund för n opera av Boieldieu.
Då fransmännen var herrar i Bayreyth väckte Vita frun Napoleons generaler om natten och misshandlade dem, varför kejsaren begärde ett spöksäkert rum när han själv en gång måste övernatta i staden. Nästa morgon steg han likväl ut ur rummet utvakad, fåordig och butter. Han vägrade att någonsin mera sova över i Bayreuth.
I Sverige har Vita frun iakttagits bl.a. på Stockholms slott och på Drottningholm.
Agrios, se giganter.
Ahab, se Elia.
Ahasja, biblisk konung, se Beelsebub.
Ahsverus, Den vandrande juden, skomakare från Jerusalem vulken knuffade bort Jesus när denne på väg till Golgata ville rasta ett ögonblick framför hans dörr. Legenden om honom är medeltida, belagd först på 1200-talet. Ett par repliker däri föeligger i åtskilliga varianter, t.ex. "Gå med dig! Gå din väg!" - "Ja, jag går min väg, men du skall stanna här tills jag kommer igen." Skomakaren Ahasverus är därmed dömd att vandra på jorden till den yttersta dagen. I Italien kallas Ahasverus för Butta-Dio ("Slå Gud").
Ahasverus, en persisk storkonung, se Ester.
Ahmed, en prins i Tusen och en natt. Av fen Peribanu får han ett tält som kan vikas till en näsduks storlek och dock kan ge plats åt en hel armé. Han får också ett äpple från Samarkand vilket botar alla sjukdomar. Jämför Salomo och Skidbladner.
Ahriman, mörkrets och ondskans representant i Zarathustras persiska religion. Se Ormuz.
Aiakos, på latin Aecus, en av domarna i underjorden enligt antik mytologi. Han var son till Zeus och en jordisk flicka vid namn Agina, vilken guden uppvaktade i gestalt av en eldslåga. Aiakos blev kung på en ö som han uppkallade efter sin mor, alltså Agina, men plötsligt och oväntat utbröt där en pest som snabbt utrotade alla hans undersåtar. Ensam och övergiven vände sig Aiakos då till sin fader Zeus och anropade honom att förvandla myrorna i en gammal ekstubbe till människor, så att ön kunde bli befolkad på nytt. Zeus beviljae hans bön. De före detta myrorna döptes av Aiakos till myrmidoner - och han regerade över dem med rättvisa och oväld i många år tills han omsider nedsteg till Hades och tillträde sin viktiga syssla där.
Aias, två hjältar i trojanska kriget, se Ajax.
Aida, etiopisk prinsessa, titelfigur i en opera av Giuseppe Verdi. Hon har råkat i fångelskap i Egypten där hon är slavinna åt faraos dotter Amneris. Denna är förälskad i den unga generalen Redamés som emellertid i sin tur älskar Aida. Radamés leder som egyptisk överbefälhavare ett krig mot Etiopien och återvänder segerrik med mycket byte och många fångar, bland dem kung Amonasro som är Aidas far. Hans magnifika triumfmarsch avslutas framför faraos tron, där denne offentligen ger honom sin dotter Amneris' hand. Aida gråter förstås men går en månskensnatt att mörda Radamés på Nilens strand, där hon emellertid först råkar möta sin fader Amonasro, vilken förständigar henne att försöka lista ut egyptiernas fortsatta krigsplaner. Aida stretar emot, men saken löser sig själv; Radamés beslutar sig nämligen för att fly med henne och nämner i det sammanhanget hur de skall kunna undgå hans soldater. Amonasro som har lyssnat till detta störtar fram och vill vara med på flykten, men i nästa ögonblick dyker Amneris upp på en tempeltrappa och skriker förrädare, varpå livgardet rycker ut och arresterar Radamés. Aida och Amonasro springer sin kos, den sistnämnde dödas till sist av sina förföljare, men Aida kommer undan. Amneris gör under tiden ett försök att rädda Radamés undan en säker dödsdom, men då han alltjämt vägrar att svika Aida kan hon ingenting göra. Egyptens präster dömer honom att levande stängas in i ett gravvalv. Så sker också, men när valvet har tillslutits visar det sig att även Aida befinner sig där; hon har smugit sig dit för att dö med sin älskade. Operan slutar med att dessa två sjunger ut sitt farväl till livet medan Amneris i våningen ovanför anropar Isis om frid och en kör av präster riktar en bön till Ptah.
Aigaion, ett väldigt monster med 100 armar och 50 huvuden som tillsammans med sina bröder Kottos och Gyges hjälpte Zeus att besegra titanerna genom att kasta 300 klippblock på dem på en gång. Aigaion är nog identisk med Briareus.
Aigina, en flicka som Zeus älskade, se Aiakos.
aigis, se egid.
Aigisthos, se Agamemnon och Atreus.
Aigyptos, se danaiderna.
Ailne, hustru till ett troll i sagorna om den irländske hjälten Finn. Se Dáire.
Aine, en irländsk fe. Earlen av Desmond fick makt över henne genom att stjäla hennes kappa och gifte sig med henne men bands samtidigt av ett löfte att aldrig visa häpnad, vad deras avkomma än tog sig för. De fick en son vid namn Fitzgerald, och en gång när denne braverade inför några damer genom att krypa in och ut ur en flaska kunde fadern inte undertrycka ett utrop av häpnad. Fitzgerald lämnade genast hemmet; man såg honom i gestalt av en vildgås simma över sjön till en ö vid namn Garrod, under vilken det låg ett förtrollat slott. I samma stund försvann också hans mor in i en klippa vid stranden. Klippan fick hennes namn, Aine.
Aiolos, se Aeolus.
Aiskylos, grekisk tragöd, se Agamemnon. Om Aiskylos egna öden förtäljs att han dog vid nära åttio års ålder sedan en örn från hög höjd hade släppt en sköldpadda på hans kala hjässa. På hans gravsten nämndes ingenting om hans diktning men däremot att han hade varit med i slaget vid Marathon.
Les deux carosses, Claude Gillot
Aison, se Iason, Medea och Tyro.
Aisopos, legendarisk författare till sådant som fablerna om Vargen och lammet, Räven och druvorna etc. Han uppges ha vairt en puckelryggig frygisk slav på Samos som levde i mitten av 500-talet f.Kr. och förskaffade sig friheten genom sin kvickhet och slagfärdighet. Han vistades sedan hos den rike kung Krösus i Lydien, förde visa samtal vid dennes hov med athenaren Solon och gjorde med tiden en vallärd till Delfi, vars prästerskap emellertid blev honom en besvikelse. Han kallade dem för Apollons parasiter och liknade em vid flytande spån som ser stora ut men väger lätt vid närmare granskning. Prästerna slog ihjäl honom för det yttrandet.
Aithra, en prinsessa från Troizen, se Theseus.
Charles H. Bennet (1828-1867)
Aius Locutius heter en övernaturlig röst som emellanåt lät höra sig i det antika Rom och uppmanade folk att reparera stadens murar. Många tusen människor hörde Aius Locutius.
Medeltida illustration till en av Aisopo' fabler, 1485.
Ajalons dal, plats för ett gamaltestamentligt mirakel varom kan läsas i Jos 10:12. Under Josuas befäl har israeliterna vunnit ett fältslag vid Gibeon över amoreernas folk, och Jahve visar sitt välbehag genom att låta stora stenar falla ner från himlen över de flyende. I det läget yttrade Josua av någon anledning: "Du sol, stå stilla i Gibeon, du måne i Ajalons dal!" Då gjorde månen och solen det. Solen blev stående mitt på himlen nästan en hel dag så att israeliterna hann slå ihjäl fienden till sista man.
Ajax eller Aias, namn på två grekiska hjältar i trojanska kriget. Mest minnesvärd av dem är Aias, Telamons son, som mister förståndet sedan han har förlorat en tävlan med Odysseus och går löst på en flock får i tro att de är hans fiender. enna episod i Illiaden ligger nog ytterst till grund för berättelsen om Don Quijotes strid mot väderkvarnarna.
Akakallis, en av Apollons älskarinnor, dotter till kung Minos och drottning Pasifaè på Kreta. Hon fick ett barn med guden, som räddade hennes förstfödde undan Minos' vrede genom att lämna pojken till en varghona som gav honom di till dess en herde på övrigt sätt övertog hans uppfostran.
Akela, en huvudfigur i Kiplings Djungelboken - se Mowgli. Akela var ledarvarg och styrelseman i vargarnas flockråd, som samlades var månad vid fullmåne. Då brukade man visa upp de nya ungarna för att de skulle granskas och tas upp i flocken, varvid Akela stod på krönet av rådsklippan och ropade manande: "Pröven! Pröven noga, o vargar!" Också Mowgli blev underkastad denna cermoni och blev därvid upptagen som varg. Enligt djungelns lag var Akela ledare fram till den dag då han missade ett byte; han måste då lämna sitt ledarskap och mista livet. Men när den dagen kom räddades han av Mowgli och fick åldras i fred tills han silvervit stupade i kamp med de vilda rödhundarna, dohlerna.
Akka från Kebnekajse, se Nils Holgersson.
Akoëtes var styrman på ett forntida thyrheniskt skepp som låg vid ön Naxos i den grekiska arkipelagen. Hans skeppskamrater hade varit i land och kom ombord med ett sovande barn som var det vackraste man kunde se; det ville de ta med sig på resan. Akoëtes som ogillade barnarov stretade emot men blev överröstad, och skeppet avseglade. Efter en stund vaknade barnet, såg sig förvånat om om och begärde att bli återfört och landsatt på Naxos. Sjömännen försökte lugna det genom att lova detta, men de hade ingen tanke på att hålla sitt löfte. Då tvärstannade plötsligt skeppet, vinrankor växte upp ur havet och omslingrade roder och mast och alla stag och barduner, och genom denna oväntade växtlighet kom Bacchus ridande på en tiger, omgiven av lejon. Han förvandlade raskt allt skeppsfolket utom Akoëtes till delfiner, vilka kastade sig i havet och försvann, men Akoëtes styrde skeppet tillbaka till Naxos där han fick nöjet att vara med om mysterier till Bacchi ära och allt framgent beskyddades nådeligen av denne gud.
Aktaions död, attisk vasmålning från 470-talet f.Kr. Museum of Fine Arts, Boston.
Aktaion, en jägare som råkade få se Artemis naken och då förvandlades till en hjort och sönderslets av sina hundar.
- Alf Henrikson
Lars Hansson
Disa Törngren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar