Aes-Samaet

Aes-Samaet, Den Tystlåtne, en barberare i sagan "Den puckelryggige dvärgen" i Tusen och en natt. Puckelryggen var en trevlig sälle som en kväll blev bjuden hem till en skräddare och dennes hustru. På skämt stoppade hustrun en stor bit fisk i munnen på puckelryggen som då fick ett ben i halsen och kvävdes. Förskräckta släpade värdfolket i väg med honom mitt i natten till en läkare, lämnade honom där och skyndade hem. Läkaren, som sömndrucken råkade snubbla över puckelryggen, trodde att han vållat dennes död, och för att inte mista sin legitimation lämpade han över honom på taket till grannens hus. Denne, en kock, tog just en promenad på taket, trodde att byltet som låg där var en lurande tjuv och drämde till honom. I tro att han råkat döda den stackars mannen släpade han honom med sig ut på gatan och lutade honom mot ett gathörn. Det var nu gryning och en egyptisk kristen, en kopter, råkade gå förbi. Denne fick för sig att den orörliga gestalten knyckt hans turban och gav honom ett slag så han föll omkull. En polis som bevittnade detta blev vred över att en otrogen slog en muslim, och när han fick se att denne dött på kuppen släpade han koptern inför domaren som dömde honom till galgen. När så koptern stod med repet om halsen kom kocken förbi. Ansatt av samvetskval bekände han att det var han som dödat puckelryggen, varpå han fick inta kopterns plats under repet. Då kom läkaren förbi, förfärad tillstod han att det var han som råkat begå dråp, och när bödeln, trött på att ideligen bli avbruten, lade snaran om doktorns hals råkade skräddaren passera. Som han inte ville ha ännu en oskyldig medmänniskas blod över sitt huvud berättade han allt. Den förargade bödeln tog snaran från halsen på läkaren, och domaren, som nu inte visste vad han skulle ta sig till, tog med sig såväl liket som de fyra anklagade inför kungen. Denne kände i puckelryggen igen sin högt skattade narr, och hans visir lät då tillkalla barberaren Aes-Samaet, som sades kunna väcka döda till liv. Denne öppnade gapet på narren, tog en tång och drog ut fiskbenet, varpå offret satte sig upp och undrande såg sig omkring. Förtjust bestämde kungen att denna berättelse skulle nedtecknas i guldskrift. Skräddaren, läkaren, kocken och koptern fick alla höga ämbeten och narren blev minister, ett lyckokast, ty under hans ämbetstid blomstrade riket.

Agamemnon, mask av guldbleck från Mykene. 500-talet f.Kr.

Afanasiev, Aleksandr (1826-71) samlade ryska folksagor efter mönster av bröderna Grimm och var ytterst noga med att behålla den genuina berättelsen. Hans samlingar anses vara en omistlig källa för rysk konst och kultur. Sedan urminnes tider har sagor berättats i Ryssland, men det var dåligt med nedtecknandet. Kyrkan tog under medeltiden bestämt avstånd från vad den kallade den djävulska sagokonsten. I skrift utkom endast helgonlegender, klosterkrönikor och annan klerikal litteratur. Men det gick inte att avliva sagorna. Skaziteli, sagoberättare, fanns över hela landet i alla samhällsklasser. Ivan den förskräcklige hade tre blinda män som berättade godnattsagor för honom. Ännu på 1700-talet höll sig adliga familjer med blinda sagoberättare. Tolstojs farfar köpte en gubbe med uppgift att berätta sagor för familjen, däribland sonsonen Leo. 

Afe och Amma, se Ae och Edda.

Afrodite, kärlekens gudinna i grekisk mytologi. Hon föddes ur havets skum sedan urtidsguden Kronos hade huggit av sin än mera urtida fader Uranos hans manslem som föll ner i havet. Nyfödd men fullvuxen vandrade hon i land på ön Kythera alias Cythere, en situation som har intresserat artister i alla tider. I konsten kallas hon ibland Anadyomene, Den uppdykande. Hon blev snart upptagen till olympen, där alla gudarna blev intagna i hennes skönhet och gudinnorna betraktade henne avundsjukt. Zeus gjorde henne enträget sin kur men blev avvisad, och sårad ordnade han då så att hon blev given till äkta åt den fule och ofärdige Hefaistos. Gentemot denne var hon principiellt otrogen; hon fick framdeles barn med alla möjliga men veterligen aldrig med honom. Han fann sig i sin lott därför att han omöjligen kunde motstå eller motsäga henne då hon fördubblade sin tjuskraft genom att sätta på sig sin underbara gördel; den heter på grekiska zone. Sina eldigaste äventyr upplevde Afrodite med krigsguden Ares alias Mars, men hon hade otaliga andra amourer.

Agamedes och Trofonios, arkitekter i Delfi, se Kleobis och Biton.

Sandro Botticelli: Venus - alias Afrodite - och Mars. Temperamålning på pannå 1483. National Gallery, London. 

Agamemnon, kung av Argos och Mykene, grekernas överbefälhavare i trojanska kriget. Han var broder och även svåger till den förfördelade kung Menelaos i Sparta, ty hans maka som hette Klytaimestra var syster till den sköna Helena, vars bortrövande var den egentliga krigsorsaken. På sin väg mot Troja stoppades den grekiska flottan av envis motvind vid Aulis, vilket berodde på att Agamemnon under jakt hade dödat en favorithjort för gudinnan Artemis, och siaren Kalchas kunde meddela att detta väder skulle fortsätta till Agamemnon hade blidkat gudinnan genom att offra sin dtter Ifgenia till henne. Agamemnon ville då upplösa krigsmakten och avstå från kriget, men detta hundrades av Odysseus och andra, och offret kom till stånd. Under själva kriget kom Agamemnon i konflikt med Achilles men spelar för övrigt ingen större roll i Iliadens skildring. När staden äntligen intogs föll av de fångna trojanskora Kassandra på Agamemnons lott, och med henne och ett omätligt byte återvände han hem till Mykene utan att lyssna till hennes varningar. Där hade Klytaimestra under hans långa bortvaro låtit sig förföras av hans halvbror Aigisthos, och knappt hade Agamemnon återinträtt i sitt palats förrän han svekligen överfölls av det brottsliga paret och bragtes om livet. 

Om mordet på Agamemnon handlar Aiskylos´ största drama. Klytaimestras gärning framställs där som en hämnd för att Agamemnon av ärelystnad hade offrat Ifigenia.

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren