Abraham

Abraham, biblisk patriark. Inte mindre än femton kapitel av första Mosebok handlar om honom och skildrar honom ömsom som en betänklig figur. Berättelsen börjar med att Abraham drog ut från Ur i sitt mesopotamiska fädernesland och på Guds befallning begav sig till Kanaans land med sin hustru Sara, sin brorson Lot och alla sina tjänare och ägodelar. Han var sjuttiofem år gammal då, och han slog sig ner först vid Sikem och sedan i Betel, men så blev det hungersnöd varvid han såg sig nödsakad att bege sig till Egypten för en tid. Han instruerade då sin vackra hustru Sara att hon skulle utge sig för att vara hans syster, eftersom han var rädd att egyptierna annars skulle slå ihäl honom för att få henne lös och ledig. Sara befanns mycket riktigt synnerligen attraktiv och togs raskt till faraos harem, och Abraham blev mycket väl behandlad i Egypten för hennes skull, men Gud ogillade arrangemanget och hemsökte den stackars farao med varje handa plågor, tills denne kom underfund med hur det var ställt och under förebråelser återlämnade Sara till Abraham. Han lät därpå eskortera paret ut ur landet, varefter Abraham och Lot levde nomadliv gemensamt i Kanaans land någon tid tills deras hedar kom ihop sig om betesmarkerna, ty båda var mycket rika på boskap. De skildes då i all vänskap, varvid Abraham bosatte sig vid Mamres terrebintlund nära Hebron under det att Lot slog sig ner i det Syndiga sodom längre söderut.

Åke holm

Kungen där råkade i krig med en annan furste som intog staden och tillfångatog Lot, men Abraham samlade då sina tjänare till ett antal av 318 man, drog själv i fält och befriade såväl brorsonen som alla de andea sodomiterna.
En tid efteråt kom, står det, herrens ord i en syn till Abraham och menade honom att räkna stjärnorna, ty så många skulle hans efterkommande bli, och de skulle i sinom tid besitta allt land mellan Nilen och Eufrat. Den åttiosexårige Abraham fick sedan en son vid namn Ismael med den egyptiska tjänstekvinnan Hagar, som den barnlösa Sara frivilligt gav honom till bihustru. När han var nittio år gammal och satt vid ingången till sitt tält då det var som hetast på dagen fick han se tre män så framför sig och skyndade att visa dem all tänkbar gästfrihet, varpå herren - en av de tre var tydligen han - lovade att komma tillbaka om jämnt ett år, då Sara skulle ha en son. Sara som befann sig inne i tältet hörde detta löfte och log för sig själv. "Men herren sade till Abraham: "Varför log Sara och tänkte: Skulle jag verkligen föda barn, så gammal som jag är! Är det någon så underbart att herren icke skulle förmå det." Då nekade Sara och sade: "Jag log icke"; ty hon blev förskräckt. Men han sade: "Jo, du log." Och männen stod upp för att gå därifrån och vände sina blicker ner mot Sodom."
Fortsättningen på historien handlar närmast om de syndiga städerna Sodom och Gomorra, som herren

Kung Melkisedek av Salem tar vänligt emot Abraham. Träsnitt ur Hartman Schedels Weltchronik, 1493

hade beslutat förgöra. Abraham försökte få honom att ompröva sitt beslut: "Vill du då förgöra den rättdfärdige tillika med den ogudaktige? Kanhända finnas femtio rättfärdiga i staden?" Herren gav omedelbart med sig och lovade att skona orten om han funne femtio rättfärdiga där, varpå Abraham satte igång med att pruta på siffran och steg för steg fick ner den till bara tio rättfärdiga. Inte ens detta antalet måtte dock ha påträffats i Sodom, ty när de båda änglarna som var herrens följeslagare hade fått härbärge hemma hos Lot omringades dennes hus genast av hela stadens befolkning, som var mycket argsint och inte ens lät sig bevekas att prisge sina båda ogifta döttrar i gästernas ställe. Änglarna slog då angriparna med blindhet och förde sedan Lot och hans familj ut ur staden och bestämde tillsägelse att inte se sig tillbaka. Därpå lät herren eld och svavel regna ner från himlen över Sodom och Gomorra och förstörde städerna och hela den bördiga slätten däromkring. Lots hustru som inte kunde låta bli att se sig tillbaka drabbades också av straffdomen och förvandlades till en saltstod.

Berättelsen återgår därefter till Abraham, som nästa morgon kastade en blick över slätten och då fick se "rök stiga upp från landet, lik röken från en smältugn". Han flyttade därefter åt annat håll. "och herren såg till Sara, såsom han hade lovat, och herren gjorde med Sara, såsom han hade sagt." När Abraham var hundra år och hon själv föga yngre föddes deras son Isak, varpå Sara tvingade Abraham att jaga bort tjänstekvinnan Hagar och sonen Ismael - Gud såg såg visserligen till att de klarade livet under sitt irrande i öknen.

"En tid därefter hände sig att Gud satte Abraham på prov. Han sade till honom: "Abraham!' Han svarade: 'Här är jag!' Då sade han: 'Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.' Bittida följande morgon lastade Abraham sin åsna och tog med sig två av sina tjänare och sin son Isak; och sedan han hade huggit sönder ved till brännoffer bröt han upp och begav sig till den plats som Gud hade sagt honom. 

Amerighi da Caravaggio: Abrahams offer. C:a 1590. Uiffizerna, Florens. Många målare från renässans och barock har behandlat detta motiv, men sällan så handfast.

Nu när Abraham på tredje dagen lyfte sina ögon och fick se platsen på avstånd sade han till sina tjänare: "Stanna här med åsnan; jag och gossen vilja gå dit bort. När vi hava tillbett skola vi komma tillbaka till eder.' Och Abraham tog veden till brännoffret och alde den på sin son Isak, men själv tog han elden och kniven, och de gingo så båda tillsammans. Då talade Isak till sin fader Abraham och sade: 'Min fader!' Han svarade: 'Vad vill du, min son?' Han sade: 'Se här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?' Abraham svarade: 'Gud utser åt sig fåret till brännoffret, min son.' Så gingo det båda tillsammans.

När de nu hade kommit till den plats som Gud hade sagt Abraham, byggde han där ett altare och lade veden därpå; sedan band han sin son Isak och lade honom på altaret ovanpå veden.

och Abraham räckte ut sin hand och tog kniven för att slakta sin son.

Då ropade herrens ängel till honom från himmelen och sade: 'Abraham! Abraham!' Han svarade: 'Här är jag.'

Då sade han: 'Låt icke din hand komma vid pilten och gör honom intet; ty nu vet jag att du fruktar Gud, nu då du icke har undanhållit mig din ende son.'

När då Abraham lyfte upp sina ögon fick han se en vädur som hade fastnat med sina horn i ett snår; och Abraham gick dit och tog väduren och offrade den till brännoffer i sin sons ställe."

Sagan om Abraham är inte slut med denna historia. Första Mosebok berättar vidare om Saras död och Abrahams gravköp, och i det följande tog sig denne en ny hustru och fick ytterligare sex barn innan han sjäv gick ur tiden vid hundrasjuttiofem års ålder. Kapitlet som meddelar detta innehåller också ett släktregister som bland annat räknar upp ättlingar till några av dessa och till Ismael, de arabiska beduinernas stamfader. 

- Alf Henrikson
Lars Hansson

Disa Törngren