Abrakadabra

abrakadabra, gammal god trollformel mot feber och annat. Orden bärs lämpligen om halsen på en papperslapp med följande typografiska uppställning.

abrakadabra

abrakadabr

abrakadab

abrakada

abrakad

abraka

abrak

abra

abr

ab

a

Tycker man att detta blir för långt kan man förkorta ordet i båda ändarna.

abrakadabra

brakadabr

rakadab

akada

kad

a

Verkan blir rimligen lika stor i båda fallen.

abraxas, är ett trollord. Skrivet med grekiska bokstäver vilka också har siffervärden motsvarar det talet talet 365, alltså antalet av årets dagar

Gnostisk gem

Abrax har samma talvärde som Sebaot, vilket kanske är tänkvärt. I det forntida Egypten lär man ha menat att världen skapades genom Abraxas' sjufaldiga skatt, och kyrkofadern Augustinus citerar en skribent vid namn Basilides vilken ansåg att det fanns 365 himlar och att ordet abrax vore heligt av det skälet. 

Absalon, en son till kung David i Jerusalem. Denne hade många hustrur och många söner och döttrar men hans hjärta var vänt mot Absalon, som den bibliska Andra Samuelsboken, uttrycker saken. Absalon var nämligen den skönaste mannen i Israel; från hjässan till fotabjället fanns det inte ett fel på honom, och när han klippte sitt hår en gång om året var det så tung att det vägde hundra siklar. Emellertid konspirerade han mot sin far och gjorde slutligen uppror. Davids främste rådgivare som hette Ahitofel gick över till honom, och den gamle kungen nödgades fly från sin huvudstad, där Absalon öppet övertog alla hans bihustrur och inrättade sig som härskare. David hade emellertid lömskt skickat honom sin trogne anhängare Husai, vilken listade sig in i hans gunst och omintgjorde alla den statskloke Ahitofels råd. Davids vänner Jonatan och Ahimaas smög också omkring inärheten och höll kontakt med Husai, och om dem berättar bibeltexten en liten anekdot som för tanken till Gustav Wasas äventyr  de blev nämligen observerade och förföljda av Absalons anhang men lyckades gömma sig i en brunn hos en bondhustru som beredde ett skynke över brunnshålet och strödde gryn över skynket så att det inte syntes.

De undkom alltså oskadda och skyndade nu med sina rapporter till David, som därpå gick över Jordan och tog itu med att samla en här öster om floden. Inom kort var han stark nog att skicka tre arméer mot sin son, varvid han dock förständigade befälhavarna att inte döda denne: 

Carl Hansson, Dalmålning

"Faren nu varligt fram med den unge mannen Absalon." Ett stort fältslag kom därpå till stånd, och absalon blev slagen och flydde för sitt liv. "Absalon red då på sin mulåsna; och när mulåsnan kom under en stor terebint med stora grenar fastnade hans huvud i terebinten så att han blev hängande mellan himmel och jord, ty mulåsnan som han satt på sprang sin väg." Ministern Joab som fick undersättelse om detta trotsade Davids befallning om skonsamhet och dödade Absalon där han hängde i trädet.
Historiens fortsättning, som är mästerligt berättad, handlar om Davids reaktion. Denne satt i en stadsport på vars tak det stod en väktare som fick se en ensam man komna springande; han rapporterade detta till kungen som blev glad: "Är han ensam så har han glädjebudskap att kungöra." Därpå sågs ännu en man komma springande, och konungen upprepade sin tanke: "Denne är ock en glädjebudbärare." Den förste löparen närmade sig nu, ropade allt väl och gratulerade kungen till segern. Denne frågade hur det stod till med Absalon, men löparen visste inte riktigt. Under tiden hann den andra budäbraren fram, och han kunde svara på frågan: "Må det så gå med min herre konungens fiender som det har gått med denne unge mannen."
Då, står det, blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät, och under det att han gick ropade han så: "Min son Absalon, min son, min son!" Och segern blev på den dagen förbytt i sorg, och folket smög sig in i staden såsom hade de vanärat sig genom att fly i striden. Till sist gick emellertid Joab upp till konungen och sade sin mening: "Du kommer idag alla dina tjänares ansikten att rodna av skam, fastän de idag hava räddat både ditt eget liv och dina söners och döttrars liv och dina hustrurs liv och dina bihustrurs liv. Ty du älskar ju dem som hata dig och hatar dem som älska dig. Ty idag märker jag att om Absalon vore vid liv men alla vi andra i dag hade omkommit, så skulle detta ha varit dig mer till behag. Men stå nu upp och gå och tala vänligt med dina tjänare, ty det svär jag vid herren, att om du icke gör det så skall icke en enda man stanna kvar hos dig över denna natt."
Då gick kung David och satte sig i porten och tog lydigt emot folkets gratulationer.

Abu Hassan, en ung köpman i Bagdad, hjälte i en saga i tusen och en natt. Han fraktas sovande till Harun-al-Raschids palats, där hovfolket får befallning att göra allt för att få honom att tro att det är han som är kalif. Temat används i sinom tid av Calderon i dramat "Livet en dröm", av Shakespeare i "Så tuktas en argbigga" och av Holberg i "Jeppe på berget".

Abu Hassan, Illustration av Earle Goodenow 1946.

Acadinus, en källa på Sicilien som kunde skilja på sant och falskt. Edliga avtal ristades på en träbit som därpå kastades i källans vatten. Flöt den så var eden i sin ordning, sjönk den så var den falsk.

Acantha, en av Apollons många amourer, i sinom tid förvandlad till växten Acanthus, vars blad spelar sådan roll i konsten.

Acanthis, en syster till Acanthus. Hon sörjde sin bror till den grad att gudarna av medlidande förvandlade henene till en siska.

Acanthus, en ung man som blev uppäten av sin fars uthungrade hästar. Han är rimligen en personifikation av den tistelliknande växten med samma namn.

Acca Latentia, en bifigur i sagan om Romulus och Remus i egenskap av dess fostermoder, maka till heden Faustulus. Egentligen är hon nog en gammal italisk gudomlighet som har något med jordens fruktbarhet att göra: hon sägs nämligen ha haft tolv egna söner som kallas åkerbröderna, fratres arvales. En religiös fest som kallades Larentia hölls årligen den 23 december på en plats där hon på övernaturligt sätt försvann på detta datum.

Accolon, riddare vid kung Arthurs hov, älskare till dennes ondsinta syster Morgan le Fay. Denna, som var gift med kung Uriens av Gore, ärnade ta livet av både sin man och sin bror för att göra sin älskare till Britaniens kung. Att börja med lockade hon ifrån Arthur hans seger svärd Excalibur. När Arthur, Uriens och Accolon en dag befann sig på jakt förvrängde hon synen på dem så att de inte hittade hem utan kom till en strand, där en farkost väntade, bemannad med idel sköna damer. De tre herrarna steg ombord och blev väl omhändertagna, men när de nästa morgon vaknade befann de sig inte på båten längre. Uriens vaknade i sitt hem i sin makas armar, Arthur i en fängelsehåla hos riddar Dramas, som tog riddare till fånga i hopp om att någon av dem skulle ställa upp för hans räkning mot hans broder Ontzlake, vars fadersarv han tillskansat sig. På sina medfångars vädjan anmälde sig Arthur till enviget. Accolon, till slut, vaknade vid en väg där en dvärg överbringade Excalibur med hälsning från Morgan la Fey, och där råkae han Ontzlake, som fått utmaningen från Damas men inte var i stånd att själv ställa upp. Accolon erbjöd sig att strida i hans ställe, och så kom det sig att Arthur och Accolon, med fällda visir. möttes i en tvekamp utan att någon av dem visste vem hans motståndare var. Accolon sårade Arthur djupt med hans eget svärd Excalibur och skulle ha dödat honom om inte en trollkunnig tärna ingripit, så att han tappae svärdet som Arthur genast tog upp. Stridslyckan vände sig då och Accolon sårades till döds. Sedan Arthur känd igen sin systers fallne älskare skickade han liket på en hästbår till hennes slott, varpå han tog in i ett nunnekloster för att få vård för sina sår. Morgan la Fey begav sig dit för att på nytt komma över Excalibur och lyckades få tag i skidan, som skyddade sin bärare från att förblöda. Arthur satte efter henne, och när hon såg sig förföljd kastade hon skidan i sjön.

Acheloos och Herakles. Grekisk vasmålning. 520-500 f.Kr. British Museum, London.

Achaios, akajernas stamfader, se Kreusa.

Achates, Aeneas' följeslagare enligt Vergilius, som nämner honom med det stående epitetet "fidus", den trogne.

Achatius, S:t, en av nödhjälparna.

Achleoos, grekisk flodgud som kunde byta gestalt. Han slogs med Herakles om en skön ung kvinna - se Deianeira - och förvandlade sig då först till en orm som Herakles nästan kramade ihjäl och därpå till en oxe som hjälten strax bröt hornen av. Acheloos vann dock tydligen andra damers kärlek med tiden, ty hans sägs dels vara gift med en dotter till väderguden Aiolos, dels har han gett upphov till sirenerna såsom älskare till en av de nio muserna - Kalliope eller Melpomene eller Therpsichore; det finns flera bud.

Acheron, sorgefloden, en av de fem floderna i Hades. Dess vatten är grumligt och bittert. Namnet används ibland som beteckning på dödsriket. Se Hades.

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren