apokalyps, Arachne

apokalyps, uppenbarelseskrift, profetisk framställning av de yttersta tingen. Vanligen avses den bibliska bok som på svenska heter Johannes uppenbarelse. Den uppmålar en rad grandiosa tavlor med kosmiska djur, basunstötande änglar, brinnande världar och annat stort och märkvärdigt som har fängslat många religiösa förkunnare och ateister med mystisk läggning.

Apokalypsens fyra ryttare, träsnitt av Albrecht Dürer 1498. 

Bilden illustrerar början av sjätte kapitlet i Johannes Uppenbarelse, där fyra insegel bryts varvid skrämmande ryttare stormar fram över mänskligheten.

Apollon, ljuset, klarhetens och sångens gud i grekisk mytologi, son till Zeus och en gudinna som hette Leto. Om Apollon handlar en invecklad väv av sagor som bland annat skildrar hans kärleksäventyr, vilka tycks ha varit otaliga. En prinsessa som hette Leucothoë blev levande begravd av sin grymme fader för en förbindelse med honom, men genom att stänka nektar på hennes grav återupväckte han henne till livet i gestalt av ett doftande blommande träd. Ett liknande öde vederfors flodnymfen Dafne som förföljdes av Apollon och undgick hans närmanden genom att låta sig förvandlas till ett lagerträd; han fick då nöja sig med att bekransa sig med dess löv, som alltsedan dess är helgade åt honom i hans namn också åt sena tiders filosofie doktorer. Lyckligare var Apollon i sin kärlek till en viss Clymene; med henne fick han sonen Faeton. Söner har Apollon också med den vältaliga musan Kalliope - se Orfeus - och med den jordiska prinsessan Coronis - se Asklepios. Andra föremål för Apollons böjelser heter Acantha och Hyacinthus. Se också Achilles, Admetos, Akakallis, Midas samt Oraklet i Delfi, som var Apollons särskilda språkrör. Han tronade icke sällan på berget Parnassos där ovanför i kretsen på de nio muserna.
Den grekiske Apollon ställde vissa fromhetskrav på sina dyrkare. Det hände en dag att en förmögen person bragte honom ett offer av hundra oxar med förgyllda horn, varvid Apollon genom sin prästinna lät honom veta att en fattig man som med tre fingrar hade offrat lite mjöl ur sin säck hade hemburit honom ett behagligare offer. Då den fattige fick höra detta störtade han fram och tömde hela mjölsäcken på altaret. Guden lät då meddela att han nu hade gjort sig lika förhatlig som han nyss varit välsedd av denne, vilken avskydde skryt och förhävelse.

"Apollo Sauroctonus" kallas denna Apollonstaty, funnen i Rom 1777.

Ytterst återgår den i ett grekiskt original av Praxitles.

Apollonia, skyddshelgon för tandläkare och deras lidande patiener. Hon var en gammal kristen dam som fick tänderna utslagna av den hedniska pöbeln i Alexandria, vilket lär ha hänt på 200-talet.

Apollonius från Tyana, en antik mystiker och undergörare. Tyana var en liten stad i Kappadokien, och där blev Apollonius vid sexton års ålder en beslutsam anhängare av Pythagoras´ åsikter om vin, kvinnor och alla slags värdsliga lustar, gav bort sina pengar, lät håret växa efter behag, gick alltid barfota och tog sin boning i Asklepios´ tempel där han satt och molteg i fem år och botade sjuka genom sin blotta existens. Sedan gav han sig ut på resor och kom till Aspendos där det var ont om mat och det därför blev uppror. Folk stod just i bregrepp att ta livet av stadens styresman när Apollonius gjorde entré och lugnade sinnena utan att ens öppna munnen. Omsider slog han sig ner i Efesos, där han en vacker dag höll en föreläsning för folket men plötsligt avbröt sin framställning och skrek: "Hugg ner tyrannen! Hugg ner tyrannen! Hugg ner tyrannen! Se, han är sårad! Han faller!" Han upplyste därpå sina åhörare om att kejsar Domitianus just i detta ögonblicket hade blivit mördad i Rom, vilket vid senare kontroll visade sig vara riktigt.
Apollonius från Tyana var en av den unga kristendomens allvarligaste konkurrenter. Hans hängivne lärjunge Damis från Nineve såg honom plötsligt försvinna och gick i god för att han hade lämnat det jordiska på detta övernaturliga sätt. Många av de styrande hade stor vördnad för Apollonius från Tyana; dit hörde Kejsarinnan Julia Domna, som såg till att hans biografi blev skriven av en viss Filostratos, vars verk finns i behåll än i dag. Den barske kejsar Aurelianus mötte en gång motstånd vid Tyana och beslöt att låta storma staden; han höll tal till sina soldater, sade att inte en hund skulle få överleva därinne och lovade dem plundring och rov efter behag. Efteråt fick han emellertid påhälsning av en religiös person som varande honom för att förstöra Apollonius födelseort, och kejsaren fann det klokast att följa detta råd. Till de missnöjda soldaterna, som eter stormningen erinrade honom om hans förhastade löfte, yttrade han: "Nåväl, döda alla hundar!" Se även lamia.

Apollonius från Tyana enligt ett kopparstick av Jacques Boissard i en 1500-talsbok om magi och spådom.

apostlar avbildas i konsten med individuella attribut. Petrus är försedd med nycklar och Johannes med en kalk, men annars är det mest frågan om föremål som har saband med deras martyrium eller i några fall deras yrke. Andreas utmärks sålunda av ett X-formigt kors, Filippos av en korsstav, Bartholomeus av en kniv samt sin egen avflådda hud, Thomas av en lans eller ibland en vinkelhake, Matteus bär en bila, Jakob en pilgrimshatt och en stav, Jakob den yngre en klubba eller en tygvalkarstång, Judas Taddeus en knölpåk eller en hillebard, Simon en såg, Mattias - som fick ersätta Judas Iskariot - en yxa och Paulus ett svärd.

Apsyrtos, Medeas lillebror som hon mördade.

Apuleius, se Gyllene åsnan och Psyche.

Aquarius, se Deukalion.

Aquilion, S:t, som vid sidan av S:t Kristofer räknas som bärarnas och stadsbudens skyddspatron i Italien, är möjligen identiskt med en tyskfödd S:t Aqulinius som kätterska arianer lär ha skurit halsen av i Milano på 400-talet. Det finns emellertid även andra helgon med detta namn. Ett av dem sägs ha varit biskop i Köln redan på 200-talet och blev då i tillälle att begrava S:ta Ursula och hennes elva tusen jungfrur, vilket bör ha kunnat kvalificera honom för att bli skyddshelgon åt bärarna.

Aquilo, nordanvinden i antik mytologi. Han är rimligen släkt med Boreas, nordostvinden.

Arachne, en mytisk kvinna som levde i staden Kolofon i Mindre Asien och var så skicklig i vävnad att hon vågade utmana Pallas Athene till tävlan i denna konst. Hon vävde en serie underbara bilder av Zeus kärleksäventyr, men gudinnan var ännu duktigare i att textilt utbrodera dessa ämnen, och när Arachne såg sig slagen hängde hon sig i förtvivlan i sin egen tråd och förvandlades till en spindel.

Velázquez: Arachnes ateljé. C:a 1659.Museo del Prado, Madrid.

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren