Andreas Blek av Nosen, se Malvolio.
Andred, en riddare i sagorna om Tristan och Isolde. Själv hade han förälskat sig i Isolde och länge lurpassat på henne och Tristan, och en natt överraskade han dem i sängen. Han övermannade Tristan och spärrade in denne, helt naken, i ett kapell för att nästa morgon dömas av kung Mark, Isoldes gemål. Tristan lyckades dock fly - I Wagners opera om Tristan och Isolde heter den förrädiske vännen Melot.
Andreuccio, se Decamerone.
Andreas' korsfästelse, kolorerat träsnitt ur Hartman Schedels Weltchronik, 1493.
Andrew Coffey, en man i en keltisk folksaga. En oväderskväll råkade han gå vilse, och när han fick se ljus i en stuga klev han på. Stugan var tom men plötsligt hörde han en röst: "Andrew Coffey, berätta en historia, annars går det dig illa", och ur ett skåp tumlade Patrick Rooney, en fiskare som drunknat för länge sedan. Andrew Coffey störtade på dörren, och i skymningen rände han rakt på ett träd, som han klättrade upp i. Så såg han på hur fyra karlar kom kånkande på en kista. De satte ner den och ur klev Patrick Rooney, vit som snö i ansiktet. Karlarna tände en eld. reste fyra störar kring elden, band Patrick Rooney vid den femte och lade denna tvärsöver elden. En av dem sa: "Han sitter bra, men vem sköter elden så att han inte bränns vid?" Då öppnade Patrick läpparna och sa: "Andrew Coffey." "Tack så mycket, mina herrar", sa Andrew, "men det där är saker som jag inte begriper mig på." "Kom ner", sa Patrick, och Andrew klättrade ner. Männen gick nu sin väg. Andrew slog sig ner vid elden och började vända spettet men hade sina tankar på annat håll. "Du bränner mig!" ropade Patrick och krånglade sig av spettet. Då lade Andrew benen på ryggen, men hur han sprang så kom han alltid tillbaka till samma stuga. När han tumlade in där ljöd på nytt Patricks röst: "Andew Coffey, berätta en historia annars går det illa för dig." Då berättade Andrew om vad som hänt honom den natten, och därefter föll han i en dvalliknande sömn. När han vaknade låg han vid en grön kulle, och bredvid gick hans häst och betade.
Andrimner heter kocken i Valhall. Han kokar dagligen grisen Särimner i kitteln Eldrimner.
Androcles och lejonet, sedelärande berättelse om ett lejons tacksamhet, berättad på latin av romaren Seneca. Androcles var en slav som rymde och tog sin tillflykt till en begshåla i Afrikas öknar. En dag mötte han ett lejon som hade fått en tagg i foten och led svåra kval, och Androcles' medlidande övervann hans fruktan så han vågade gå och dra ut taggen ur lejontassen. Från den dagen var lejonet honom varmt hängivet. Emellertid blev Androcles omsider uppspårad och fasttagen. Där han släpades till Rom där han till straff för sin rymning dömdes att kastas för vilddjuren på Cirkus. Ett glupande lejon kom störtande emot honom där men hejdade sig plötsligt i språnget, viftade på svansen och slickade hans händer med alla tecken på glädje. Det var hans vän från Afrika som också hade råkat i fångelskap, och berättelsen slutar lyckligt med att kejsaren som med häpnad och intresse åskådar scenen låter frige både Androcles och lejonet.
androgyner var tvåkönade forntida varelser med fyra armar, fyra ben och två huvuden. De förflyttade sig hjulande med stor hastighet och var över huvud taget mycket starka och välgymnastiserade, så att de rentav vågade revoltera mot Zeus i hans olympiska rike. Zeus besegrade dem emellertid och beredde sig att dräpa dem men hejdade sig i sista ögonblicket och nöjde sig med att klyva dem på längden. Därmed blev det tvåbenta människor allihop, och hjulandet upphörde.
Androgyn, bild ur astrologisk handskrift i Zürich. Den representerar där vissa oupplösliga föreningar av principer, och även örnen hör till den saken.
Andromache, trojanen Hektors maka, se Iliaden. Om hennes öden efter Trojas fall upplyses att hon släpades till Epiros av Achilles' son Pyrrhos och senare blev gift med en kung Helenos och fick en son vid namn Molossos. En stam som heter molosser ledde sin härstamning från denne.
Andromeda, en ethiopisk prinsessa, dotter till konung Cepheus och drottning Cassiopeia. Ett sjövidunder härjade landet, ett orakel upplyste att enda botemedlet vore att offra Andromeda åt detta väsen, och Andromeda placerades därför naken och bakbunden på en klippa i havet. Hon räddades emellertid av Perseus, och i likhet med honom blev hon efter sin död upptagen till himlen, där hon i gestalt av en stjärnbild alltjämt befinner sig. Samma eviga ära åtnjuter även hennes föräldrar.
Andusciassus, en storhertig i helvetet, skapt som en sorts noshörning men med förmåga att visa sig i mänsklig gestalt då så erfordras. Han ger konserter som hörs men inte syns. Träden böjer sig när han låter höra sin röst. Han har befälet över 29 infernaliska legioner.
Andvare, en dvärg i Völsungasagan. Han var rik på guld men klagade ändå över sitt bittra öde, som nämligen var att i en gäddas skepnad simma i det kalla vattnet. Se Reidmar.
Andromedas räddning. Väggmålning från Pompeii.
Ane den gamle, svensk sagokung i Uppsala. Snorre Sturlason berättar om honom att han oavbrutet förlängde sitt liv genom att var tionde år offra en son åt Oden. Han blev slutligen så gammal och skröplig att han varken kunde gå eller äta utan låg till sängs och drack mjölk som ett spädbarn ur ett dihorn. När han i detta tillstånd beredde sig att offra även sin siste son för att få leva tio år till lade svearna emellertid hinder i vägen, och då dog äntligen Ane och blev höglagd vid Uppsala.
- Alf Henrikson
Lars Hansson
Disa Törngren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar