bakaträd, Barat och Haimet

bakaträd nämns i Bibeln, närmare bestämt i 2. Sam. 5:23-24, där kung David slåss mot filistéerna och får taktisk upplysning från ovan. Han bör ställa upp sin armé vid bakaträden. "Så snart du sedan hör ljudet av steg i bakaträdets toppar, skynda då raskt fram, ty då har Herren dragit ut framför dig till att slå filistéernas här." David gjorde som han blev tillsagd och vann en stor seger.

Balám, en oxe på viken troende muslimer livnär sig i paradiset. De äter fisk också, och fisken heter Nûn. Dess lever kan mätta 70 000 man.

Balder, ljuset och fridsamhetens gud i nordisk mytologi. I Eddorna skildras han som så vit och fager att det lyser om honom, han sägs vara klok, vältalig och vänlig, men alla hans beslut har det felet att de inte kan genomföras. Han bor med sin hustru Nanna i den himmelska gården Breidablick och har en fridsam son vid namn Forsete. Det märkligaste som berättas om Balder handlar om hans död. Han drömde tunga drömmar om livsfara, och när han berättade detta för sin mor Frigg ansåg hon det säkras att vidta omfattande mått och steg. Hon tog ed av alla ting och företeelser att de inte skulle skada Balder: eld och vatten, alla metaller och stenar, alla sjukdomar, gifter, djur och växter. Balder var därmed bliven osårbar och immun mot allt tänkbart, och asarna kunde hädanefter roa sig med att skjuta på honom eller hugga efter honom eller kasta sten på honom utan att han tog minsta skada. Loke, som vistades bland asarna i men i grund och botten var en elak natur, tyckte emellertid i hemlighet illa om Balder. Han fick reda på att det växte en mistel i ett träd väster om Valhall vilken Frigg hade underlåtit att ta ed av, och då ryckte han loss en gren av denna, gjorde sig en pil därav och gick med den till asarna som just var i färd med att skjuta prick på Balder. Ytterst i kretsen stod dennes broder Höder som var blind och inte kunde delta i nöjet, och honom lurade Loke att skjuta av mistelpilen mot Balder i det att han hjälpte honom att sikta. Balder genomborrades och föll död ner, vilket var den största olycka som hänt i världen, ty därmed var all god kraft borta. Alla asarna stod lamslagna och brast sedan i hejdlös gråt.
Till sist hämtade sig Frigg och frågade om inte någon fanns som kunde rida ner till dödsriket och förmå Hel att låta Balder återvända till livet mot lämplig lösen. Då erbjöd sig dennes bror Hermod att försöka och fick låna hästen Sleipner för ändamålet. Han red ner över Gjallarbro, fick hästen att hoppa över dödsrikets höga stängsel och förhandlade med Hel, som slutligen sade att om Balder verkligen var så älskad som det påstods, så att alla varelser och ting i världen begrät honom, då skulle hon låta honom återvända till Asgård. Med det budskapet återvände Hermod dit, varpå asarna sände bud till allt och alla att hjälpa till med att gråta ut Balder ur Hel. Alla lydde den maningen så när som på en gammal käring vid namn Tökk, som i själva verket var en inkarnation av Loke. Tökk sade sig ämna gråta torra tårar över Balder, och därmed stod det klart att Hels villkor inte var uppfyllt och att en ljuse asaguden fick förbli i hennes rike.
Asarna bar då Balders lik till hans skepp Ringhorne som var det största av alla fartyg. När de ville sjösätta detta gick det emellertid inte att rubba. De sände då bud till Jotunheim och begärde hjälp av en jättekvinna vid namn Hyrrokkin, vilken villigt kom ridande på en väldig varg med en huggorm till töm och drog loss skeppet vid första försöket, varvid det slog gnistor från rullstockarna under kölen och marken skalv. Tor blev vred och tänkte slå Hyrrokkin i huvudet med sin hammare men hindrades av de andra gudarna, som istället tog itu med att bygga upp ett bål på skeppet och bära Balders lik dit. När Nanna såg detta brast hennes hjärta av sorg, varpå hon blev lagd på bålet bredvid sin man. Tor helgade bålet med hammaren Mjölner, och en dvärg vid namn Lit som kom framspringande under denna ceremoni fick en spark så att han hamnade på bålet. Oden lade dit ringen Draupner och viskade i Balders öra någon djup hemlighet som ingen annan känner.

Ólafur Brynjúlfssons Edda

Balearerna beboddes i forntiden av ett vildsint folk av idel bågskyttar och stenslungare. Mödrarna på dessa öar gav aldrig sin söner frukost förrän de varit ute och träffat prick på ett träd, meddelar geografen Strabon.

Balin, en riddare i sagorna om Kung Arthur. Genom sitt ädla väsen lyckades han befria en ung dam från ett trollsvärd, som visade sig vara olycksbringande. Han råkade med det döda sin bror Balan. Svärdet hamnade hos Lancelot, som med det mot sin vilja gav riddar Gawain det hugg som ledde till hans död.

Balisarda heter ett trollsvärd i Ariostos Orlando Furioso (25:15); det var tillverkat av en häxa vid namn Falerina i en lustgård som hette Orgagna för att ge döden åt Orlando.

Baliverso hette den värste riddaren i saracenernas här enligt Ariostos Orlando Furioso

Balmung, Siegfrieds svärd i Nibelungen-sagan. Det var smitt av Wieland alias Völund och var så skarpt att Völund därmed klöv en smed vid namn Amilias på längden utan att denne märkte det förrän han skulle gå. Då föll han i två halvor. I Wagners "Nibelungens ring" heter Siegfrieds svärd Nödung.

Balnibarbi, en ö, se Gulliver.

Baloo, den stora, sömniga, sävliga björnen i Kiplings "Djungelboken". Han bidrog i hög grad till att människobarnet Mowgli upptogs i vargflocken, och eftersom han var vargungarnas lärare blev han också dennes. Tillsammans med Bagheera, den svarta pantern, och pytonormen Kaa räddade han Mowgli ur många farliga knipor. 

Balthasar, en av de vise männen, se Caspar, Balthasar och Melchior.

Bambi, en rådjurskalv i en berättelse med samma namn av den österrikiske författaren Felix Salten. Bambi växer upp med sin mor och sina kusiner Gobo och Faline utan vetskap om våldet i världen. När en jägare kommer i skogen och fyrar av sin bössa lär de sig vad fruktan är. Walt Disney har gjort en tecknad film efter Bambi.

Walt Disney: Bambi. Disneys djur är bättre än hans människor.

Ban, far till Lancelot och dennes bror Ector de Maris i sagorna om Kung Arthur.

Bandarlog, apfolket i Kiplings "Djungelboken". De var djupt föraktade av de andra djuren i urskogen därför att de inte hade någon lag, inga hövdingar, inget språk och aldrig förmådde fullfölja ett beslut. Sitt hemvist hade de i De kalla hålorna, i en gammal stad som fallit i ruiner. En gång fick de för sig att de skulle röva bort Mowgli för att han skulle lära dem en massa nyttiga saker. Han var nära att omkomma bland dem.

Banquo, se Macbeth.

banshee är en husande i vissa familjer på Irland och i Skottland. Hon är mån om familjens välfärd och varnar för annalkande ofärd eller död med jämmer och skrik. Hon har långt strömmande hår, grå kappa över grön klänning, och hennes ögon är eldröda av gråt.

Baphomet eller Sabbatsgeten, medeltida demon, närmare utvecklad på 1800-talet av en mystifax vid namn Eliphas Lévi. Figuren företräder för honom såväl den manliga sexualiteten som astralljuset och ser samtidigt ut som en folksagans djävul.

Baphomet, gravyr ur Eliphas Lévis Transcendental Magic, 1896.

Barat och Haimet hette två mästertjuvar, titelfigurer i en fransk medeltida skämtsaga, söner till en tjuv som fått dingla i galgen. De hade en vän, Travers, som också var lockad av yrket men insåg sin begränsning och återgick till jordbruket, sedan han en dag bevittnat hur Barat stulit äggen ur boet för en ruvande skata och sedan klättrat upp och lagt dit dem igen utan att skatan märkte något, och hurusom Haimet lyckats stjäla byxorna av kroppen på sin bror. Vid jultid hade Travers slaktat en gris, och en präktig skinka hängde i taket. Barat och Haimet kom för att hälsa på sin gamle vän, men de träffade bara hans hustru hemma. De kastade en yrkesmässig blick över bostaden och fick se skinkan i taket. När Travers kom hem och fick höra om besöket förstod han genast att vännerna skulle komma på nattlig återvisit och förse sig med skinkan. Han och hans hustru lade den därför i en tråg med lock över. På natten kom vännerna smygande men fann bara den tomma skinkkroken. Emellertid hade Travers inte kunnat somna; han gick nu ut till ladugården för att se till kon. Vips var Barat i sängen hos hans hustru, stönade tills hon vaknade och sade att han haft en mardröm och glömt var skinkan var gömd. När hustrun upplyste honom smög han ut, tog skinkan ur tråget och stack iväg. När Travers kom in var hustrun vaken och knepet uppdagades. Något hade dock Travers lärt av sina vänner. Han smög nu efter dem i mörkret. Barat som tagit skinkan hade sackat efter Haimet; nu låtsades Travers att han var Haimet och sade med förställd röst att Barat såg bra trött ut; nu kunde han bära skinkan ett stycke. Så tog han skinkan, sackade efter en bit, vände och gick hem. När han kom hem mötte han en kvinna i huckle som han tog för sin hustru; henne gav han skinkan med uppmaning att läsa fruntimmersbesvärjelsen över den så att tjuvarna lämnade den ifred. Och så gick han in. Men det var inte sin hustru han mött utan Haimet, som uppdagat sveket och förklädd kilat före till gården. När Travers nu såg sin hustru i huset och uppdagade det nya sveket, gav han sig ut på nytt och fann kumpanerna under ett träd vid en eld där de tänkte steka skinkan. Travers drog av sig byxorna och hängde sig i armarna i en gren, smutsig, naken, med tovigt hår. Haimet råkade titta upp i trädet och viskade blek av skräck till brodern: "Titta, där uppe hänger far! Han vill hälsa på oss." Hals över huvud rände båda iväg. Travers tog nu skinkan och kom välbehållen hem. Där beslöt han och hans fru att genast stycka den och koka den innan kumpanerna hittade på något nytt knep. Dessa hade emellertid kommit till insikt om att de varit fega, återvänt, sett att skinkan var borta och var nu på bettet igen. Haimet kröp upp på taket till Travers hus, gjorde försiktigt hål över skinkan och stack ner ett spö för att fiska upp en bit. Travers, som sträckte ut sig på sängen, fick se hålet över huvudet och ropade till den objudne gästen: "Mina herrar, nu är vi trötta på leken. Kom ner så delar vi skinkan i tre delar mellan oss." De tjuvaktiga bröderna steg då in till sin kamrat, alla bänkade sig kring bordet och Travers delade skinkan utan mannamån.

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren

Ringblomma

Latin Calendula officinalis
Engelska marigold
Växtplats odlad
Växtdel blomman
Insamlingstid klockan tolv på dagen
Element eld
Planet solen
Andar och gudar soluppgången, Aurora, Tir
Egenskaper eftertänksamhet, känslighet, klarsyn och livskraft

Ringblommans lysande orangefärgade blomma skänker dig solens glädje och livskraft. Fyll en vas med ringblommor så fyller du ditt hem med livets ljus.
Om du är rädd för nya projekt ska du bära en krans av ringblommor kring huvudet eller vid hjärtat.
Lägg den under huvudkudden så får du tydliga drömmar.
Ringblomma används ibland i kärleksamuletter. Blomman skänker nytt liv åt en kärlek som håller på att dö.

-DD

The Talith

You have learned how to use the Romany weapon known as the talith. The talith is a heavy scarf, or diklo, of some 5-6' in lenght, with weighted hooks and barbs along each end. You can use the talith to disarm your opponents, or you can attack them, slashing with the barbed hooks. The advantage of reach combined with its concealability make this weapon one of your favorite forms of attack.
A character must be skilled in melee in order to learn this specialized form of combat. The talith is a difficult weapon to master. It requires good coordination and alot of practice. Although it does not do much damage compared to a fierarm, the talith is practically impossible to detect as a weapon, and it can be used to blind or disarm opponents. The greater the character's Skill with the Talith, the more varied the special maneuvers and attacks of which the character is capable.

* Novice: Can blind opponents, giving her a +1 target modifier.
** Practiced: Can use talith as an actual melee weapon.
*** Competent: Can use talith to disarm opponents. Opponent must then make a Strenght roll (difficulty 6) If the Rom rolls more successes on a Dexterity + Talith roll (difficulty 6) than her adversary she successfully disarms him.
**** Expert: Can use the talith as a second weapon in melee (two attacks per action). However, all difficulty numbers are raised by +1.
***** Master: Can entangle opponents with talith. Opponent must make a Dexterity roll (difficulty 6) to avoid entanglement. If the Rom has more successes she successfully entangles her opponent, causing him to lose his next action.

- Teeuwynn

Baal, Bahman

Baal, en avgud, se Elia.

 Baba-Jaga är en pittoresk häxa i slaviska folksagor - se Kasczei, Marja Morevna och Vasilissa den sköna. Hon bor i skogen i en liten koja som står på kycklingben och kan vrida sig runt. Hon äger en flygande kvast, och ibland flyger hon omkring i en mortel. Hon figurerar också i en variant av sagan om Flädermor. En bonde som var änkling och hade en dotter gifte om sig med en kvinna som också hade en dotter. Hans flicka fick det svårt hemma, och till slut tog han henne med sig ut i skogen till häxan Baba-Jaga, som var känd för att äta barn som andra äter kyckling, och frågade om hon kunde få plats hos henne. Det fick hon, och häxan började genast hitta på stört omöjliga uppgifter åt henne. Men flickan hade redan första kvällen fått bundsförvanter i mössen som hon matat och som nu kom henne till hjälp. Häxan blev förvånad över att flickan kunde klara allt, men hon blev också belåten med henne. En dag sade styvmodern till bonden att det var dags för honom att hämta benen efter flickan hos Baba-Jaga. Gubben tog lydigt vagnen och körde iväg, och en stund senare hörde hustrun hästpinglorna komma tillbaka på tunet och gick ut för att möta. Hunden sprang före till grinden och ställde sig att skälla: "Vov vov vov. en fin dam är på väg, en fin dam är på väg!" "Du ljuger"! röt styvmodern, men till sin häpnad fick hon se styvdottern frisk och sund och med fina presenter i vagnen. Avundsjuk förmådde hustrun då sin gubbe att köra hennes egen dotter till häxan, men den flickan schasade undan mössen, vrenskades och kunde inte klara något av häxans uppdrag. Efter en tid sade hustrun åt gubben att hämta tösen, men när hon sen gick till grinden för att ta emot sprang hunden före och skällde: "Vov vov vov, benen skramlar i korgen!" "Du ljuger!" röt hustrun, men hunden hade rätt. Gubben kom hem med benen efter flickan.

Babels torn omtalas i 1 Mos. 11, som upplyser att Noas efterkommande samlades på en låg slätt i Sinears land och tog itu med att bygga en stad med ett torn som skulle räcka upp till himlen. Av någon anledning misshagade detta Gud, som sade sig att efter detta första tilltag kunde människorna förväntas klara vad som helst; han steg därför ned och gjorde slut på sämjan och endräkten genom att förbistra deras språk så att allas tal lät som ett babbel för de andra. Han spridde också ut dem över jorden och förhindrade så allt internationellt samarbete.

Baba-Jaga. Illustration till sagan Marja Morevna av Ivan J. Bilbin, 1901-1903

Babinsky, en rövare, se Schwanda.

Babylon hade hundra bronsportar i sin oändligt långa, höga och breda stadsmur, på vilken drottning Semiramis hade anlagt hängande trädgårdar. Staden, grundlagd av en kung Belos, var så stor att när Cyrus erövrade den en tidig morgon år 539 f.Kr. dröjde det ända till kvällen innan befolkningen i mitten av staden fick höra talas om att något särskilt hade hänt.

Babylon förblev en storstad i åtskilliga århundraden i all fall, och Alexander den store funderade på att göra den till huvudstad i sitt väldiga rike. På Jesu tid eller så hade den inte desto mindre hunnit förvandlas till en människotom, övergiven vildmatk.

Bacchus, vinets gud i den romerska antiken, identifierad med grekernas Dionysos eller kanske snarare med deras Silenos. På latin identifieras Bacchus vidare med en italiensk gud som heter Liber. Beträffande myterna i ämnet, se Dionysos.

Badrulbadur heter ibland prinsessan i sagan om Aladdin, i västerländska utgåvor av Tusen och en natt kallas hon vanligen Gulnare, Hennes öde är dock detsamma i båda fallen.

Baetylus, en förklädd sten, se Kronos. Baetylus var ytbehandlad med grädde och honung för att lättare slinka ner.

Bagdad, kalifernas huvudstad efter Mekka och Damaskus. En eremit omtalade för kalifen att en man vid namn Moclas var förutbestämd att grundlägga en stad på den plats där han stod. "Den mannen är jag", sade kalifen och berättade att han som barn hade stulit ett armband och att hans barnsköterska därefter alltid kallade honom "Moclas", vilket var namnet på en bekant tjuv, Därpå grundlade han Bagdad. 

Bagheera, den svarta pantern i Kiplings "Djungelboken", Mowglis beskyddare och ständiga följeslagare. Bagheera var född i bur bland människor och visste därför en hel del om mänskligt beteende. Han var slug, djärv, hänsynsös och modig med en päls som dun och en röst som honung.

Bahman, son till en shah av Persien. Om honom berättas i Tusen och en natt en historia i stil med vad som brukar förtäljas om utsatta barn. Bahman rövades ur palatset av shahens systrar och skickade vind för våg ut på en kanal. Shahens överträdgårdsmästare räddade honom och uppfostrade honom, och han blev så småningom själv shah, sedan en talande fågel hade berättats hans öde för fadern. Jämför Moses och Romulus.

Pieter Brueghel: Babels torn

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren

Romersk kamomill

Latin Anthemis nobilis
Engelska camomile
Växtplats strandängar och dikesrenar. Odlas i trädgårdar. Trivs bäst på kalkrik jord
Växtdel blomman
Insamlingstid före klockan tolv på midsommardagen, i övrigt skördas kamomill i stark sol
Element vatten
Planet solen
Andar och gudar fruktbarhets- och modergudinnor
Egenskaper främjar lugn, välstånd och lycka

Kamomill är moderns växt. Den rymmer moderns mildhet och glädje. Med kamomill vaggar modern sitt barn och med kamomill underlättar kvinnan sin förlossning.
Kamomill används i amuletter för att främja välstånd och lycka i familjen samt för att skapa meditativt lugn.
Kamomill innehåller lite acetylsalicylsyra och bör inte ges till spädbarn under sex månader eftersom den kan framkalla allergi.

-DD

Augustin, Azucena

Augustin, en säckpipeblåsare som leve glad i Wien tills han en kväll under peståret 1679 råkade ragla ner i en massgrav. Nästa morgon vaknade han av att nya offer för farsoten kastades ner i graven, och då uppstämde han en visa som blev berömd:
"Ach, du lieber Augustin,
alles is weg!"
"Ack, min kära Augustin,
allt är förbi."
Likvagnskuskarna hörde med häpnad hans röst ur graven, tittade förskrämda ner, fick syn på Augustin och hjälpte honom upp. Han levde sedan glad så länge han levde, och han levde länge.

d'Aulony, Marie Cathérine le Jumel de Barneville de la Motte, fransk grevinna som på 1600-talet skrev och utgav en sagosamling som heter "Contes nouveaux ou les Fées á la mode", Nya berättelser eller Feerna på nutida vis. Hon levde 1650-1705 och anses ha infört konstsagan i den europeiska litteraturen. Hennes fesagor, som utkom 1698, året efter det att Perrault utgett "Gåsmors sagor", är spännande, gripande och roliga, men intrigen är ofta otroligt invecklad. Förutom av kungliga personer vimlar det av dvärgar, trollkarlar och feer, ömsom goda, ömsom onda, som står i kärleksförhållande eller fientligt förhållande till varandra, och av odjur av alla de slag - drakar, basilisker, fladdermöss och svarta kattor.
En av hennes mest bekanta sagor heter "Den vita katten". En kung kallade en dag till sig sina tre söner och sade att han tänkte ge sitt rike åt den av dem som efter ett år kom tillbaka med den sötaste lilla hunden. Prinsarna drog åstad, kom överens om att skiljas åt och ett år senare mötas på samma ställe. Den yngste råkade förirra sig i en skog tills han plötsligt stod framför ett praktfullt slott. Men när han hälsade på öppnades porten inte av någon levande varelse utan av händer som svävade i luften. Händer förde honom in, betjänade honom och ledde honom till en festsal befolkad av idel katter. Efter en stund slogs dörrarna till salen upp och in steg en liten gestalt svept i svart slöja. Den visade sig vara den mest bedårande vita katt. Katten hälsade prinsen välkommen, tog hand om honom på bästa sätt, och hur det var stannade han i slottet. Tiden flög iväg och han glömde nästan sitt ärende. När ett år gått påminde honom emellertid den vita katten om hans uppdrag och gav honom ett ekollon, i vilket man kunde höra det allra som spädaste "vov-vov". Så samlades bröderna inför kungen, de två äldsta hade med sig förtjusande små hundar, men när den yngste öppnade valnöten låg där på en sidenkudde en liten hund utan all like. Kungen ville dock ännu inte ge ifrån sig riket utan gav sönerna ett nytt uppdrag; när ett år gått skulle de komma tillbaka med ett muslin så tunt att det gick att trä genom ett nålsöga. Prinsarna gav sig av på nytt, den yngsta till sin älskade lilla katt. När ett år gått skickade hon hem honom igen, den här gången med en hasselnöt. Hans bröder hade med sig ett muslin så tunt att de nätt och jämt gick genom ögat på en stoppnål, men när den yngsta prinsen öppnade sin nöt låg där ett hirskorn och när han öppnade hirskornet låg där ett muslin så tunt att om man vek det sex gånger gick det ändå genom det finaste nålsögat. Men kungen var inte heller denna gången pigg på att avstå sitt rike ännu; han gav sönerna i uppdrag att komma hem med var sin vacker flicka. När året gått och prinsarna skulle hem igen sade den yngste till katten att han inte längre brydde sig om kungariket; han ville stanna hos sin älskade katt. Han blev därför alldeles utom sig när katten sade åt honom att hugga huvudet av henne. Till slut måste han dock lyda, och då stod där den fagraste prinsessa. Problemet med riket löstes så att kungen fick behålla sitt, ty kattprinsessan gav de båda äldre bröderna var sitt nytt rike, och då hade hon ändå sju stycken kvar för sig och sin prins.

Aurboda, en jättekvinna, se Gerd.

Aurelius, en förälskad väpnare, se Averagus.

Aurora, morgonrodnadens gudinna i romersk mytologi. På grekiska heter hon Eos. Hon har till uppgift att varje morgon öppna österns portar med sina rosenfingrar så att solens vagn kan komma fram. Hon är inblandad i en lång rad små kärlekshistorier med olika kontrahenter och har en ansenlig barnskara av bl.a. vindar och stjärnor. Se Cephalus, Orion och Tithonos.

R. Leinweber

Auster, östanvinden i antik mytologi.

Autolykos, tjuvarnas gud i antik mytologi, en förslagen och listig son av Hermes, som själv hade undervisat honom i fiffighet. Vid ett tillfälle överlistades han dock av Sisyfos, ty denne hade satt stämplar på fötterna av sin fårahjord som Autolykos försökte stjäla. Sisyfos blev i det sammanhanget intim med Autolykos´ dotter Eurykleia och fick med henne en dotter som i sinom tid blev mor till Odysseus. Autolykos var alltså mormors far till denne.

Auxo, se horer.

Avalan, en föga ädel riddare vid kung Arthurs hov, se Gaheris.

Averagus, riddare i Chaucers Canterburysägner. Denna levde lycklig i sitt slott vid kusten i Bretagne med sin sköna hustru Dorigene. En dag begav han sig sjöledes ut på en resa, och medan han var borta träffade Dorigene en dag en väpnare vid namn Aurelius, som genast bestormade henne med kärlek. Dorigene hade dock ingen tanke på att vara sin man otrogen utan svarade väpnaren, att först den dag då han trollat bort alla de klippor som hotar fartygen vid Bretagnes kust, skulle hon bli hans. Sjuk av obesvarad kärlek blev Aurelius sängliggande, men hans bror fick reda på orsaken och tog honom med till en magiker, som lovade att mot tusen francs utföra en optisk villa. Under tiden hade Averagus kommit hem till sin maka och allt var väl tills hon en dag mötte Aurelius, som förklarade att nu hade han utfört undret, hon kunde gå ner till kusten så fick hon se. Och mycket riktigt, där fanns inte en klippa att skåda. Förtvivlad bekände hon sitt obetänksamma löfte för sin make, och denne, som var en hedersman, sade åt henne att ett givet löfte måste hållas. Dorigene gick följaktligen till Aurelius, men när han fick se det tårdränkta ansikte hon vände upp mot honom löste han henne från hennes löfte, och lycksalig återvända hon till sin Averagus. Skulden på tusen francs vilade dock tungt på väpnaren som bara kunnat skrapa ihop fyrahundra, men när han kom med pengarna till trollkarlen och denne förstod att han inte tagit i utbyte, efterskänkte han ädelmodigt hela skulden.

avgrunden, som på grekiska heter abyssos, är Bibelns helvete. Uppenbarelseboken upplyser att ingången dit är ett slags brunn som det ryker ur. Satan skall i sinom tid inspärras där under tusen år. Det finns en avgrundens ängel också, chef för en svärm av gräshoppsliknande andar som vid femte basunens ljud kan förväntas komma upp ur brunnen för att plåga folk. Jämför Abaddon.

avus heter ett slags trolliknande varelser i de irländska folksagorna. Längst nere i magen har de en svart fläck som man kan se när de gapar. De utgör ofta ett slags vakt hos hövdingar eller trollkarlar och bor då i ett hus för sig själva bredvid borgen.

Aymon, en hertig i legenderna kring Karl den store. Se Bayard.

Azazel är en djinn av rökfri eld. Dessa djinner bebodde jorden innan människan kom dit, men på grund av sin ständiga olydnad drevs de bort av en änglahär. När Gud skapade Adam och befallde alla att ära honom svarade Azazel uppstudsigt: "Mig har du skapat av eld och honom av jord: varför skulle jag ära honom?" Gud straffade omedelbart djinnen för detta tal, förvandlade honom till en djävul och kallade honom Iblis eller Misströstan. I helvetet blev han banerförare vid Satans härskaror.

Ileana Peterson (Tepfers) som Fricka i Valkyrian av R. Wagner

Azucena heter en zigenerska i Verdis opera "Trubaduren". Hennes mamma har för längesedan blivit bränd på bål av en greve di Luna, och som hämnd har hon rövat bort ett litet gossebarn för denne. Nu regerar en yngre greve di Luna i Aragonien och han älskar en skön dam vid namn Leonora, men denne älskar å sin sida en trubadur som sjunger kärlekssånger vid hennes fönster om kvällarna. Det blir duell mellan greven och trubaduren, varvid avslöjas att den sistnämnde heter Manrico och är en riddare från det fientliga Biscaya. I nästa akt upplyses att han också är fosterbarn till zigenerskan Azucena, som aldrig kan glömma sin mammas sorgliga öde och sjunger en berömd hämnedsång: Stride la vampa - stockarna spraka! Leonora, som tror att hennes trubadur är död, är samtidigt i färd med att gå i kloster men enleveras därifrån av greven som i sin tur berövas detta byte av Manrico, vilken anländer i precis rättan tid och för henne med sig till en fästning där han är kommendant. Sorgligt nog infångas zigenerskan Azucena i samma veva av greve di Luna, som använder henne som gisslan för att få Manrico att ge upp fästningen. Denne gör ett förtvivlat utfall för att befria henne men blir då fånge själv, och situationen är alltså mycket sorglig, helst som Leonora inte ser någon annan råd än att söka upp greve di Luna och lova att bli hans på villkor att han släpper ut trubaduren. Hon tar vidare gift, stegar ner i fängelsehålan där Manrico och Azucena sitter och faller efter några upprörda repliker död ner inför dem. Greve di Luna gör därpå entré och låter omedelbart avrätta Manrico, och därmed är det stora målet äntligen nått för Azucena, som har nöjet att meddela att greven har dödat sin egen bror och att hon därmed har fått hämnd för sin bålbrända mamma. 

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren

Lesser Auguries

The greater auguries comprise the most popular and flexible styles of fortune-telling among the Gypsies. However, there are many other methods available. Some are age-old, while others have only sprung up in recent years. Each of the lesser auguries specializes in a certain type of knowledge, and it is easier for seers to follow the threads of time along this path. Characters gain a -2 difficulty modifier when searching for knowledge that falls within their lesser augury's speciality area. For example, a Gypsy seer using dazing (speciality: death knowledge) attempting to look back in time at at murder receives a -2 difficulty modifier to her attempt.
Although it is possible to attempt to gain any type of knowledge with lesser augury, the chances learning anything about other areas of knowledge is slim. Characters receive a +2 modfier to the difficulty level of any other type of knowledge. In the example above, the seer using the dazing augury decides to look into the future to determine if her lover will be unfaithful. She receives a +2 difficulty level to this attempt, at it is not directly related to death.
Clever players may be able to use both their methods of lesser augury to learn about the same incident or person; however, they must be careful to concentrate on the subject from two entirely different angles, or else their vision will be blocked as discussed above. For example, the seer Katerina could use her skill at dazing to determine some of the facts regarding a murder. She could then use her skill at fire reading to determine more about the murderer's passions, perhaps determining that the murderer both loved and hated the victim.
A few of the rarer and/or methods, or lesser auguries, are listed below. Storytellers and players should feel free to create other types of lesser auguries, deciding what type of knowledge each method specializes in.

Casting: Whether the casting is done with runes, dice, sticks, crystals, stones or a host of other materials, the seer studies the pattern of the toss. Searching out patterns, placements, and in some cases markings, the seer seeks the information her Blood tells her is revealed in the cast. Many Rom always carry dice or dominoes with which to make castings for both gaje marks and themselves.
Specialities: Knowledge of accidents, unexpected actions, and acts of fate.

Dazing: Bright strobes, neon lights and the overpowering blare of driving music are often combined in the visionary method known as dazing. At a minimum, the seer must steadily stare at bright, flashing lights for several minutes. The seer lets the light and the after-image flash across her eyes while the vision (hopefully) imprints itself on her mind's eye. A recent phenomenon among the Rom, this method of invoking the Sight is most common among the seers of the Knife Tribe (Slayers).
For Gypsy seers who enjoy hacking and other computer-related activities, the monitor can aid in the dazing process. A few such seers have been known to use fractals to induce vision.
Specialty: Death knowledge.

Fire Reading: The hypnotic flame of the Romani campfires licking into the night sky have long been useful in stirring the visions of the prophets among Rom. A seer who chooses this method will sit before an open fire, perhaps tossing small handfuls of salt onto the fire as it dies down. For those witht the Sight, images may dance within the shining flames and smoke of the fire. This methid is particularly favored by the seers of the Lupine clan.
Specialty: Knowledge regarding matters of love and hate.

Hand reading: Often known as palmistry, this method of dukkerin actually involves the subject´s entire hand. Although many gaje think hand reading is as simple as searching out of a life line here and a love line there, hand reading is a highly exacting method requiring years of study. Every lump and whorl, every line and callous, the length of the fingers and the breadth of the hand - all are studied to gain insights into the individual in question. Often the Gypsy giving the reading will ask many questions of her subject over the course of the reading.
Specialty: This augury may only be used to determine events directly related to the individual being studied, or involving his or her direct ancestors and descendants. Any sort of knowledge can be determined; however, the seer receives the +2 difficulty modifier when attempting to determine information about the subjects' ancestors or descendants.

Knives and Needles: Both knives and needles can be used to discern relatively simple information using the Sight. The knife or needle is suspended by a piece of string or thread and allowed to hang free. A piece of paper with a few simple answers on it, or perhaps a map, is placed beneath the instrument. The seer then places one finger lightly on top of the makeshift apparatus. Concentrating on the desired information, the seer relaxes. If the seer is successful, the knife or needle will slowly begin to move back and forth in the direction of the correct answer or proper place on the map.
Among certain city Rom, the practice of keeping the special needle pierced in an ear lobe or other body part, except when used in the divination, has become very popular recently. Those who do this maintain that it provides more accurate readings.
Specialty: Knowledge regarding where and when things and people are in time and space.

Thrashing: Some of the younger Rom use the frenetic energy and release of dance to bring their talent into focus. This method is frequently accompanied by alcohol and drug use, but not always. Thrashing, slamming, and other frenetic dance forms seem to work best. As with the method of dazing, discussed  above, just when the seer's body reaches its physical limits he is often violently besieged with images and symbols. It is wise for those who use this method to keep a tape recorder going, because the seer usually loses consciousness soon after the images fade, and the visions are often forgotten upon walking.
Specialty: Knowledge of pain and conflict.

- Teeuwynn