Baba-Jaga är en pittoresk häxa i slaviska folksagor - se Kasczei, Marja Morevna och Vasilissa den sköna. Hon bor i skogen i en liten koja som står på kycklingben och kan vrida sig runt. Hon äger en flygande kvast, och ibland flyger hon omkring i en mortel. Hon figurerar också i en variant av sagan om Flädermor. En bonde som var änkling och hade en dotter gifte om sig med en kvinna som också hade en dotter. Hans flicka fick det svårt hemma, och till slut tog han henne med sig ut i skogen till häxan Baba-Jaga, som var känd för att äta barn som andra äter kyckling, och frågade om hon kunde få plats hos henne. Det fick hon, och häxan började genast hitta på stört omöjliga uppgifter åt henne. Men flickan hade redan första kvällen fått bundsförvanter i mössen som hon matat och som nu kom henne till hjälp. Häxan blev förvånad över att flickan kunde klara allt, men hon blev också belåten med henne. En dag sade styvmodern till bonden att det var dags för honom att hämta benen efter flickan hos Baba-Jaga. Gubben tog lydigt vagnen och körde iväg, och en stund senare hörde hustrun hästpinglorna komma tillbaka på tunet och gick ut för att möta. Hunden sprang före till grinden och ställde sig att skälla: "Vov vov vov. en fin dam är på väg, en fin dam är på väg!" "Du ljuger"! röt styvmodern, men till sin häpnad fick hon se styvdottern frisk och sund och med fina presenter i vagnen. Avundsjuk förmådde hustrun då sin gubbe att köra hennes egen dotter till häxan, men den flickan schasade undan mössen, vrenskades och kunde inte klara något av häxans uppdrag. Efter en tid sade hustrun åt gubben att hämta tösen, men när hon sen gick till grinden för att ta emot sprang hunden före och skällde: "Vov vov vov, benen skramlar i korgen!" "Du ljuger!" röt hustrun, men hunden hade rätt. Gubben kom hem med benen efter flickan.
Babels torn omtalas i 1 Mos. 11, som upplyser att Noas efterkommande samlades på en låg slätt i Sinears land och tog itu med att bygga en stad med ett torn som skulle räcka upp till himlen. Av någon anledning misshagade detta Gud, som sade sig att efter detta första tilltag kunde människorna förväntas klara vad som helst; han steg därför ned och gjorde slut på sämjan och endräkten genom att förbistra deras språk så att allas tal lät som ett babbel för de andra. Han spridde också ut dem över jorden och förhindrade så allt internationellt samarbete.
Baba-Jaga. Illustration till sagan Marja Morevna av Ivan J. Bilbin, 1901-1903
Babinsky, en rövare, se Schwanda.
Babylon hade hundra bronsportar i sin oändligt långa, höga och breda stadsmur, på vilken drottning Semiramis hade anlagt hängande trädgårdar. Staden, grundlagd av en kung Belos, var så stor att när Cyrus erövrade den en tidig morgon år 539 f.Kr. dröjde det ända till kvällen innan befolkningen i mitten av staden fick höra talas om att något särskilt hade hänt.
Babylon förblev en storstad i åtskilliga århundraden i all fall, och Alexander den store funderade på att göra den till huvudstad i sitt väldiga rike. På Jesu tid eller så hade den inte desto mindre hunnit förvandlas till en människotom, övergiven vildmatk.
Bacchus, vinets gud i den romerska antiken, identifierad med grekernas Dionysos eller kanske snarare med deras Silenos. På latin identifieras Bacchus vidare med en italiensk gud som heter Liber. Beträffande myterna i ämnet, se Dionysos.
Badrulbadur heter ibland prinsessan i sagan om Aladdin, i västerländska utgåvor av Tusen och en natt kallas hon vanligen Gulnare, Hennes öde är dock detsamma i båda fallen.
Baetylus, en förklädd sten, se Kronos. Baetylus var ytbehandlad med grädde och honung för att lättare slinka ner.
Bagdad, kalifernas huvudstad efter Mekka och Damaskus. En eremit omtalade för kalifen att en man vid namn Moclas var förutbestämd att grundlägga en stad på den plats där han stod. "Den mannen är jag", sade kalifen och berättade att han som barn hade stulit ett armband och att hans barnsköterska därefter alltid kallade honom "Moclas", vilket var namnet på en bekant tjuv, Därpå grundlade han Bagdad.
Bagheera, den svarta pantern i Kiplings "Djungelboken", Mowglis beskyddare och ständiga följeslagare. Bagheera var född i bur bland människor och visste därför en hel del om mänskligt beteende. Han var slug, djärv, hänsynsös och modig med en päls som dun och en röst som honung.
Bahman, son till en shah av Persien. Om honom berättas i Tusen och en natt en historia i stil med vad som brukar förtäljas om utsatta barn. Bahman rövades ur palatset av shahens systrar och skickade vind för våg ut på en kanal. Shahens överträdgårdsmästare räddade honom och uppfostrade honom, och han blev så småningom själv shah, sedan en talande fågel hade berättats hans öde för fadern. Jämför Moses och Romulus.
Pieter Brueghel: Babels torn
- Alf Henrikson
Lars Hansson
Disa Törngren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar