Bauer, John, bebådelse

Bauer, John. Sveriges mest bekante sagoillustratör som levde mellan 1882 och 1918, då han med sin hustru och son omkom när ångaren Per Brahe förliste på Vättern. I sagosamlingarna "Bland tomtar och troll" (1997-15) möter man hans späda prinsessor och beskedliga åbäkiga troll i äktsvensk skogsnatur. Han och andra sagoillustratörer har gett oss vår bild av trollen, som i den folkliga traditionen mest såg ut som människor men som stod utanför den kristna gemenskapen och gärna bytte bort sina trollungar mot människobarn. Dessutom var de tjuvaktiga.

John Bauer: Illustration I bland tomtar och troll, 1915.

Baugi, en nordisk jätte, se Sutungamjödet.

Bayard är en häst i legender kring Karl den store. Ursprungligen tillhörde hästen riddaren Amadis, men så småning kom den till hertig Aymon av Dordogne och hans fyra söner. Den brukade bära dem alla på sin rygg. Emellertid föll Aymon i onåd hos Karl den store och förde krig mot denne. Han och hans söner hade då stor nytta av Bayard, och när de till slut ville sluta fred med kejsaren krävde denna att få hästen. Bayard tog då ett döds språng ner i Seine varvid Aymons unge son Renaud förtvivlat bröt sönder sitt svärd Flammbeg och drog ut i korståg till fots med en klubba. Enligt en annan fransk legend är emellertid Bayard alltjämt vid liv och springer omkring i skogarna.

Bayard, en ung kung som kom på kant med en fe. Hon hade blivit kär i honom, och när han föredrog drottningen av Kryddöarna förvandlade hon honom och hela hans hov till hundar. Till detta hundhov råkade prins Pyssling komma. Också denna hade råkat ut för en lättstött fe, som ansåg att hans föräldrar vid hans dop inte hade visat henne tillbörlig aktning och hämnades genom att låta honom livet igenom förbli kort i rocken. En medlidsam fe hade då tagit sig an honom och uppfostrat honom till en sannskyldig liten ädling. Nu hade prins Pyssling förälskat sig i prinsessan Sobella, som också hade haft otur med feer; en illasinnad sådan hade nämligen tagit hjärtat ur bröstet på henne och inneslutit det i en diamant, som hon sedan lagt på en kudde av snö i Ispalatset vid Nordpolen. Den yngling som lyckades hämta Sobellas hjärta  kunde givetvis räkna med också hennes hand. Otaliga var de ädlingar som med sina följen hade försökt ta sig fram till Nordpolen men inte lyckats; vägen dit var kantad av riddare och svenner som förfrusit till isstoder. Prins Pyssling som vann kung Bayards vänskap fick emellertid av denne ett följe av femtio tappra hundar och lyckades mer deras hjälp nå och ta sig in i Ispalatset som, när han tagit diamanten med hjärtat, genast töade ner. Töade gjorde också alla de ädlingar som kantade vägen, och de anslöt sig till prins Pyssling, som alltså kom med ett rikt följe till Sobellas föräldrar. Dessa ställde till en hejdundrande bröllopsfest som blev än ståtligare när världens alla feer infann sig för att själva hålla bal. Allt gammalt groll glömdes, prins Pysslings föräldrar hämtades och fick återse sin son, och kung Bayard fick tillbaka inte bara sin mänskliga gestalt utan också drottningen av Kryddöarna.
Sagan berättades av greve de Caylus.

Bean-nighe är ett keltiskt sagoväsen som ofta förebådar död. Man kan se henne vid något strömdrag tvätta blodiga kläder som tillhör någon som snart ska dö. Hon är liten, grönklädd och har rosa simfötter. Om någon ser henne först och lyckas ställa sig mellan henne och vattendraget uppfyller hon tre önskningar. Hon svarar på tre frågor men ställer också själv tre frågor som måste besvaras sanningsenligt. Om någon är fräck nog att ta tag i ett av hennes hängande bröst och dia det, kan den modiga kalla sig hennes fosterbarn och åtnjuter då hennes beskydd.

Beatrice, Dantes sångmö, som figurerar såväl i diktsamlingen "Vita nuova" som i "Divina Commedia", där hon är poetens guide genom Paradiset. Han sägs ha mött henne först vid nio års ålder och sedan när hon var aderton, varvid hans förälskelse blev djup och ögonblicklig, men Beatrice dog ung, och då var han och hon för övrigt gifta på var sitt håll. Många lärda försök har gjorts att ta reda på vad hon kan ha hetat i den prosaiska verkligheten, och en annan sorts strävsamma litteraturforskare har identifierat henne med Teologien, med Kyrkan eller med Tron. I vilket fall som helst är hon odödlig.

Beaucair, slott i Provence, se Aucassin.

Beaumarchais, fransk dramatiker, se Figaro.

bebådelse kallas på svenska en mirakulös händelse som skildras av evangelisten Lukas i hans första kapitel. Där står:
"I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret, till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. Och ängeln kom in till henne och sade: 'Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig!' Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
Då sade ängel till henne: 'Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. Och han skall vara konung över Jacobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.'

Mäster Bertram: Bebådelsen. Målning på Grabowaltaret. Hamburger Kunsthalle, omkring 1379.

Då sade Maria till ängeln: 'Hur skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.'

Ängeln svarade och sade till henne: 'Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall också det heliga som varder fött kallas Guds Son. Och se, jämväl din fränka. Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. Ty för Gud kan intet vara omöjligt.'"
Det är bara Lukas som berättar det här. Hos Matteus står om Maria och sedan hon blivit trolovad med Josef "befanns hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke utsätta henne för vanära; därför beslöt han att hemligen skilja sig från henne. Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för honom och sade: 'Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av helig ande.'"

De båda övriga evangelisterna yttrade sig inte alls i ämnet.

- Alf Henrikson

Lars Hansson

Disa Törngren