Te gěleänas ji tu muro drom
Kam săj dikhlemäs o kham
Te na rodeänas pala-o gor
Kě kodo năstivas te mukav tukě
Numa tukě plac̆alas o kalo vĕš
Haj manade na-s zor te źav tusa andre
Dikhlem jek źungalo suno
Paša-o paj bešavas
Kana anda jek data kalilo
O c̆eri haj o kham phabulo
And-o c̆eri hureänas bibaxtale c̆irikleä
Haj lengo glaso bašělas mangě pa nasulimos
Om du också hade följt min väg
Kanske hade vi få solen skådat
Du skulle inte ha sökt efter orsaken
Ty det låter sig inte göras
Men du valde den täta, mörka skogen.
Och ditt orkade jag inte in.
tisdag 6 december 2016
torsdag 24 november 2016
Svarta Korpar (GR)
Svarta korpar över tälten
Svarta korpar kretsar i skyn
Förlåt dem Gud ty de har förbannat jorden
Och vi finner ingen lycka
Svarta korpar flyger över våra huvuden
Var är min mörke man, var är min man.
Vi måste riva tälten och fly.
Svarta korpar kretsar i skyn
Förlåt dem Gud ty de har förbannat jorden
Och vi finner ingen lycka
Svarta korpar flyger över våra huvuden
Var är min mörke man, var är min man.
Vi måste riva tälten och fly.
lördag 8 oktober 2016
Blood Purity
All Gypsies begin with one point of Blood Purity. Additional points of Blood Purity can only be gained by spending Freebie points. Blood Purity reflects the connection a Gypsy has to the Blood of Daenna flowing in her veins. Although a "full-blooded" Gypsy is more likely to have a high Blood Purity score, it is entirely possible that even a Gypsy with only one parent of partial Gypsy lineage could have as high a score. This is possible because such a "marginal" Gypsy might have a more intense connection to the magic in her Blood than a diffident, full-blood Gypsy. However, it is rare for Gypsies of less than one quarter "pure" Blood (descended from Daenna) to have a Blood Purity score higher than two.
It is the Blood that makes Gypsies Rom. Blood Purity is valued by all Gypsies; however its most important effects is in the magical abilities and Blood Affinities it gives to many of the Rom.
Even Gypsies with no magical power value Blood Purity highly, for their number of Blood Purity dice is added to all rolls when using any Blood Affinities. Their Blood also grants the Rom group power. Gypsies are sometimes able to aid their fellows through the strength of their Blood, the more powerful an individual Rom's Blood, the more help she is in such workings.
Blood Purity also limits the number of Blood Affinities a Gypsy can attain. A Gypsy may only have a number of Affinities equal to his Bllood Purity score. If his Blood Purity increases over time as a result of honoring his connection to his heritage, the Gypsy may then learn another Blood Affinity.
The only problem with having a high level of blood purity is that gaje feel uneasy around truly powerful Rom. The stronger the Blood sings in the veins of a Rom. The stronger the gaje's aversion. Such an aversion manifests itself in a variety of responses, ranging from avoidance and hesitancy in trusting the Gypsy, to outright hatred and even murder. The reaction depends on both the circumstances and the individuals involved.
1. You qualify as a true member of the Rom ... barely. Your first Social roll involving a particular gaje is made at a + 1 difficulty.
You can have one Blood Affinity.
2. You probably have at least one full-Blooded Romani grandparent, and you are aware of the power that flows in your veins. You can have two Blood Affinities.
3. The Blood flows strongly in your veins. Your first social interactions involving gaje are made at +2 difficulty. The difficulty of all Romani Social rolls are reduced by 1. You can have three Blood Affinities.
4. You can feel the blood sing in your veins, and you have learned how to channel its power with great facility. You can have four Blood Affinities.
5. You are as in tune with the harmonies of the Blood as Daenna herself. All initial social interactions involving gaje are made at +3 diffiiculty and future rolls are made at +1 difficulty. All social interactions with Romani receive a -2 to difficulty level (minimum 3). You can have up to five Blood Affinities.
- Teeuwynn
It is the Blood that makes Gypsies Rom. Blood Purity is valued by all Gypsies; however its most important effects is in the magical abilities and Blood Affinities it gives to many of the Rom.
Even Gypsies with no magical power value Blood Purity highly, for their number of Blood Purity dice is added to all rolls when using any Blood Affinities. Their Blood also grants the Rom group power. Gypsies are sometimes able to aid their fellows through the strength of their Blood, the more powerful an individual Rom's Blood, the more help she is in such workings.
Blood Purity also limits the number of Blood Affinities a Gypsy can attain. A Gypsy may only have a number of Affinities equal to his Bllood Purity score. If his Blood Purity increases over time as a result of honoring his connection to his heritage, the Gypsy may then learn another Blood Affinity.
The only problem with having a high level of blood purity is that gaje feel uneasy around truly powerful Rom. The stronger the Blood sings in the veins of a Rom. The stronger the gaje's aversion. Such an aversion manifests itself in a variety of responses, ranging from avoidance and hesitancy in trusting the Gypsy, to outright hatred and even murder. The reaction depends on both the circumstances and the individuals involved.
1. You qualify as a true member of the Rom ... barely. Your first Social roll involving a particular gaje is made at a + 1 difficulty.
You can have one Blood Affinity.
2. You probably have at least one full-Blooded Romani grandparent, and you are aware of the power that flows in your veins. You can have two Blood Affinities.
3. The Blood flows strongly in your veins. Your first social interactions involving gaje are made at +2 difficulty. The difficulty of all Romani Social rolls are reduced by 1. You can have three Blood Affinities.
4. You can feel the blood sing in your veins, and you have learned how to channel its power with great facility. You can have four Blood Affinities.
5. You are as in tune with the harmonies of the Blood as Daenna herself. All initial social interactions involving gaje are made at +3 diffiiculty and future rolls are made at +1 difficulty. All social interactions with Romani receive a -2 to difficulty level (minimum 3). You can have up to five Blood Affinities.
- Teeuwynn
måndag 3 oktober 2016
Beckmesser, Beowulf
Beckmesser, stadsskrivare i Wagners opera Mästersångarna, se Walter von Stolzing.
Beder, titelfigur i en saga i Tusen och en natt. Han var son till en ung konung av Persien, men hans mor var en prinsessa som levde i havet, och Beder kunde därför leva både på land och i vatten.
Bedivere, jämte riddare Kay kung Arthurs äldste vän. Det var han, som när kungen var döende efter sin sista strid, kastade hans förtrollade svärd, Excalibur, i sjö ur vilken den hämtats.
Beelsebub heter Baal-Sebub i sentida bibeltexter. Han var en fenicisk gud som residerade i staden Ekron, och om honom står några rader i Andra Konungabokens första kapitel, där kung Ahasja har störtat ner från övre våningen i sitt palats i Samaria och skadat sig svårt, varpå han skickar en deputation till guden i Ekron för att fråga om han kommer att klara livet eller inte. Sändebuden hejdas emellertid på vägen av profeten Elia. Ett par kungliga polisstyrkor som kommer för att hämta denne förintas med eld från himlen, men därpå beger sig profeten självmant till kung Ahasja och upplyser honom om att han aldrig kommer upp ur sängen mer, detta därför att han har velat rådfråga Beelsebub - "likasom om det i Israel icke funnes någon Gud som du kunde fråga härom".
Länge påstods att Beelsebub betyder Flugornas herre och att flugornas rörelse ger besked om hans gudomliga rådslag. Arkeologiska fynd som den historiefördärvande vetenskapen har gjort lär dock visa att namnet egentligen skall sluta på zabil som betyder furste och ingalunda på zebub som betyder fluga. I Nya Testamentet är han i alla fall identisk med Satan.
Befana, de italienska barnens goda fe. När de går till sängs på trettondagsafton stoppar hon leksaker i deras skor och strumpor. Namnet är en förvrängning av trettondagens kyrkliga namn, Epifania.
Behemot, flodhästen i den bibliska Jobs bok. Se Leviatan. Det finns emellertid även andra föreställningar om Behemot, en storätande demon med elefanthuvud, en helvetisk uppenbarelseform av den farao som plågat Israels barn i Egypten.
Belakane, en svart drottning, se Feirefiss och Gamuret.
Balcore, en sjungande sergeant, se Dulcamara.
Bele, en gammal kung, se Frithiof och Ingeborg.
Belfagor, en demon som råder över alla uppfinningar och upptäckter. Han kan anta skepnaden av en ung skön kvinna men ser normalt inte särskilt bra ut. Han utdelar stora rikedomar till personer som han gillar.
Beowulf, hjälte i en anglosaxisk dikt från 700-talet e.Kr. Handlingen är den att kung Hrodger i Danmark hemsöktes av odjuret Grendel, som tog sig in i hans kungasal om nätterna och dödade alla som befann sig där. Detta pågick i tolv års tid. Den geatiske kämpen Beowolf seglade då till Danmark tillsammans med några trogna, brottades med Grendel och slet av honom ena armen, så att han måste ge sig av. Nästa natt kom emellertid Grendels moder till kungssalen i dennes ställe; hon dödade Beowulfs närmaste man efter en våldsam kamp där blodet skvätte. Beowulf följde blodspåren, fann tt de försvann ner i ett kär och dök då ner till trollfamiljens boning på dess botten, där han dödade käringen och tog med sig Grendels huvud som trofé. Han belönades rikligen av kung Hrodger för dessa bravader och for sedan hem till sitt geatiska fosterland, där han blev konung och regerade i stor makt och välmåga i femtio år.
Beder, titelfigur i en saga i Tusen och en natt. Han var son till en ung konung av Persien, men hans mor var en prinsessa som levde i havet, och Beder kunde därför leva både på land och i vatten.
Bedivere, jämte riddare Kay kung Arthurs äldste vän. Det var han, som när kungen var döende efter sin sista strid, kastade hans förtrollade svärd, Excalibur, i sjö ur vilken den hämtats.
Beelsebub heter Baal-Sebub i sentida bibeltexter. Han var en fenicisk gud som residerade i staden Ekron, och om honom står några rader i Andra Konungabokens första kapitel, där kung Ahasja har störtat ner från övre våningen i sitt palats i Samaria och skadat sig svårt, varpå han skickar en deputation till guden i Ekron för att fråga om han kommer att klara livet eller inte. Sändebuden hejdas emellertid på vägen av profeten Elia. Ett par kungliga polisstyrkor som kommer för att hämta denne förintas med eld från himlen, men därpå beger sig profeten självmant till kung Ahasja och upplyser honom om att han aldrig kommer upp ur sängen mer, detta därför att han har velat rådfråga Beelsebub - "likasom om det i Israel icke funnes någon Gud som du kunde fråga härom".
Länge påstods att Beelsebub betyder Flugornas herre och att flugornas rörelse ger besked om hans gudomliga rådslag. Arkeologiska fynd som den historiefördärvande vetenskapen har gjort lär dock visa att namnet egentligen skall sluta på zabil som betyder furste och ingalunda på zebub som betyder fluga. I Nya Testamentet är han i alla fall identisk med Satan.
Befana, de italienska barnens goda fe. När de går till sängs på trettondagsafton stoppar hon leksaker i deras skor och strumpor. Namnet är en förvrängning av trettondagens kyrkliga namn, Epifania.
Behemot, flodhästen i den bibliska Jobs bok. Se Leviatan. Det finns emellertid även andra föreställningar om Behemot, en storätande demon med elefanthuvud, en helvetisk uppenbarelseform av den farao som plågat Israels barn i Egypten.
Belakane, en svart drottning, se Feirefiss och Gamuret.
Balcore, en sjungande sergeant, se Dulcamara.
Bele, en gammal kung, se Frithiof och Ingeborg.
Belfagor, en demon som råder över alla uppfinningar och upptäckter. Han kan anta skepnaden av en ung skön kvinna men ser normalt inte särskilt bra ut. Han utdelar stora rikedomar till personer som han gillar.
Belfagor enligt Dictionnaire infernal, Paris 1863.
Belial är Satan själv. Namnet förekommer i Bibeln, t.ex. 2, Kor. 6:15.
Belkis eller Balkis är det land som i Bibeln kallas Saba. Gökar är sällsynta där, men drottningen måtte ha hört en gala om Salomo, se paradis.
Bellerofon var en vacker ung prins från Korinth vilken gästade kung Proitos i Tiryns. Dennes gemål blev strax förälskad i honom och försökte förföra honom, och då detta inte lyckades gjorde hon som Potifars hustru: hon gick till sin man och anklagade falskeligen gästen för skamliga förslag och närmanden. Kung Proitus ville inte bryta gästvänskapenslagar genom att han själv bära hand på Bellerofon, men han sände honom till sin frände kung Iobates i Lykien med ett brev som uppmanade denne att låta döda överbringaren därav. Den lykiske kungen efterkom uppmaningen på det sättet att han skickade Bellerofon att strida mot ett fruktansvärt vidunder som hette Chimaera, ett eldsprutande djur med lejonhuvud framtill, gethuvud på ryggen och ormhuvud på svansen. Bellerofon hade inte stora utsikter att slippa levande från den kampen, men till hans bistånd kom Pallas Athene som lagade att han fick låna den bevingade hästen Pegasos av muserna. Han besteg nu denne gångare och begav sig upp i rymden, varifrån han genom upprepade störtdykningar med vinghästen lyckades förinta Chimaera. Även ett par andra farliga expeditioner klarade han, men rusig av så mycket framgång tog han sig en dag det orådet före att sätta kurs rakt upp till himlen. Zeus skickade då ned en kreatursbroms som stack Pegasos så att han stegrade sig, kastade av sin ryttare och ensam galopperade upp i himlen, där Zeus strax infångade honom och placerade honom som stjärnbild. Bellerofons öde finns det olika rapporter om. Enligt en slog han ihjäl sig i fallet, så som ett rättvist straff för sin förhävelse, men enligt en annan klarade han sig och skickades sedan av kung Iobates att möta nya faror tills han sent omsider fick se Proitos' brev och lyckades bevisa att han var oskyldigt anklagad. Kung Iobates gav honom då sin dotter i skadeersättning och gjorde honom till sin efterträdare på tronen.
Bellerophon är numera namn på ett släkte av fossila snäckor,
Bellissima heter huvudpersonen i en saga av madame d'Aulnoy med titeln "Gula dvärgen". Bellissima är en skön prinsessa, så bortskämd att hon inte kan finna någon värdig att gifta sig med. I en nödsituation, hotad av vilda lejon, lovar hennes mor bort henne till den anskrämlige Gula dvärgen, som fäster henne med en trolovningsring gjord av ett enda hårstrå. Bellissima hoppas kunna undfly sitt öde gneom att gifta sig med Guldgruvornas konung, men på själva bröllopsdagen hämtas hon av Gula dvärgen som för bort henne på en svart katt. Guldgruvornas konung vill göra allt för att finna henne men har oturen att i sin tur bli älskad av Gula dvärgens väninna, Ödemarkens fe, som kuskar omkring i fordon dragna av basilisker eller läderlappar. Allt ser dock ut att ordna sig, ty den unge konungen kommer i besittning av ett trollsvärd, men just när han skall till att rädda prinsessan med detta tappar han det, och Gula dvärgen sticker ihjäl honom. Då brister prinsessans hjärta.
Edmund Evans.
Bellona, romersk krigsgudinna som har till uppgift att se till att Mars' stridsvagn alltid är körklar. En äldre, alltjämt lättfattlig form av namnet är Duellona. Hon är ett skrämmande väsen som uppträder över slagfälten med flygande hår, brinnande fackla och ett gissel med vars hjälp hon hetsar de stridande mot varandra. I hennes tempel, där prästerna hade för vana att såra och stympa sig själva och bära fram sitt blod i sina händer till gudinnans altare, fanns en träpelare mot vilken en romersk myndighetsperson högtidligen kastade ett spjut var gång en krigsförklaring skulle utfärdas.
Belmonte, en tenor i Mozarts opera "Enleveringen ur seraljen", se Osmin.
Belos, Babylons grundläggare i antik mytologi. Herodotos upplyser att han var son till den egyptiska Osiris och efter sin död upphöjdes till gud liksom denne. Han dyrkades då i ett skyhögt, tornformat tempel på vars krön det stod en magnifik bädd dit prästerna varje dag förde en kvinna som hedrades med gudens kärlek. Den grekiska författarens notis bygger uppenbarligen på något rykte om den semitiske guden Baal.
Belsassar, det bibliska namnet på en kung av Babylon om vilken Daniels bok berättar att han höll gästabud, och då lät han bära fram de kärl som hans fader Nebukadnesar hade tagit från Jerusalems tempel; han själv, hans hovmän och hans hustrur och bihustrur drack ur dem. "Medan de så drucko vin prisade de sina gudar av guld och silver, av koppar, järn, trä och sten. Då visade sig i samma stund fingrar såsom av en människohand, vilka mitt emot den stora ljusstaken skrevo på den vitmenade väggen i konungens palats, och konungen såg handen som skrev." Belsassar bleknade och skalv i knäna; han utlovade en belöning till den som kunde läsa skriften på väggen, men hans egna teckentydare blev inte kloka på den. Då efterskickades Daniel, och denne upplyste att där stod: Mene mene tekel ufarsin. Han översatte budskapet; mene betydde "Gud har räknat ditt rikes dagar", tekel betydde "du är vägd på en våg och befunnen för lätt", och ufasin utsade att riket hade blivit styckat och givet åt meder och perser. Samma natt blev Belsassar dödad.
Rembrandt: Belsassars gästabud. National Gallery, London.
Benbow, amiral, se Almeyda.
Bendel, betjänt till mannen utan skugga, se Peter Schlemil.
Benjamin, den yngste av Jakobs söner, se Josef.
Beoc, se Liban.
På gamla dagar drogs Beowulf in i strid med en drake. En slav hade stulit en klenod från odjuret, som till hämnd varje natt ringlade ner i bygden och satte eld på någons gård. Beowulf sökte med sina hirdmän upp draken för att göra slut på honom, men vid åsynen av det fjälliga odjuret blwv hirdmännen så förskräckta att de gömde sig i skogen. Den ende som ställde upp vid Beowulfs sida var kämpen Wiglaf. Tre gånger drabbade Beowulf samman med odjuret innan han med Wiglafs hjälp hemförde segern, själv dödligt sårad. När ljuset började skymma för hans ögon lämnade han hjälm och vapen åt Wiglaf. Hans sista ord formades till ett tack till Gud, som hjälp honom att förvärva drakskatten. Efter sin död brändes Beowulf på bål och lades i en hög som tjänade som riktmärke för sjöfarande.
Beowulfsagan har intresserat svenska och danska arkeologer och historiker mycket därför att den innehåller en del namn som kan vara identiska med namnen på Ynglingasagans sveakonungar i Uppsala och vissa andra nordiska sagofigurer. Ongenthauw är sålunda säkert samma namn som Angantyr, Onela och Eadgils motsvarar namnen på Uppsalakonungarnas Aun eller Ane och Egil eller kanske Adils. Det har varit svensk-dansk tvistefråga om Beowulfsagans geater är göter eller gutar eller jutar. Enligt professor Birger Nerman bör Beowulf ligga begravd i Skalunda hög vid Vänern.
Niels Skovgaard.
- Alf Henrikson
Lars Hansson
Disa Törngren
Revfingerört
Latin Potentilla reptans
Engelska potentille
Växtplats dikesrenar och ängar
Växtdel blad
Insamlingstid en torsdagskväll vid tilltagande måne, valborgsmässoafton och midsommar
Element jord
Planet Jupiter
Andar och gudar den behornade guden och geten
Egenskaper beskydd, klarsyn och mörkerseende, används i lyckobringande amuletter och skyddar mot rädsla.
Den femfingrade revfingerörten är magisk och beskyddande. Äter du ett blad var kväll får du god mörkersyn så att du inte beger dig ut på häxritter i blindo.
- Dannie Druehyld
söndag 2 oktober 2016
Bauer, John, bebådelse
Bauer, John. Sveriges mest bekante sagoillustratör som levde mellan 1882 och 1918, då han med sin hustru och son omkom när ångaren Per Brahe förliste på Vättern. I sagosamlingarna "Bland tomtar och troll" (1997-15) möter man hans späda prinsessor och beskedliga åbäkiga troll i äktsvensk skogsnatur. Han och andra sagoillustratörer har gett oss vår bild av trollen, som i den folkliga traditionen mest såg ut som människor men som stod utanför den kristna gemenskapen och gärna bytte bort sina trollungar mot människobarn. Dessutom var de tjuvaktiga.
Baugi, en nordisk jätte, se Sutungamjödet.
Bayard är en häst i legender kring Karl den store. Ursprungligen tillhörde hästen riddaren Amadis, men så småning kom den till hertig Aymon av Dordogne och hans fyra söner. Den brukade bära dem alla på sin rygg. Emellertid föll Aymon i onåd hos Karl den store och förde krig mot denne. Han och hans söner hade då stor nytta av Bayard, och när de till slut ville sluta fred med kejsaren krävde denna att få hästen. Bayard tog då ett döds språng ner i Seine varvid Aymons unge son Renaud förtvivlat bröt sönder sitt svärd Flammbeg och drog ut i korståg till fots med en klubba. Enligt en annan fransk legend är emellertid Bayard alltjämt vid liv och springer omkring i skogarna.
Bayard, en ung kung som kom på kant med en fe. Hon hade blivit kär i honom, och när han föredrog drottningen av Kryddöarna förvandlade hon honom och hela hans hov till hundar. Till detta hundhov råkade prins Pyssling komma. Också denna hade råkat ut för en lättstött fe, som ansåg att hans föräldrar vid hans dop inte hade visat henne tillbörlig aktning och hämnades genom att låta honom livet igenom förbli kort i rocken. En medlidsam fe hade då tagit sig an honom och uppfostrat honom till en sannskyldig liten ädling. Nu hade prins Pyssling förälskat sig i prinsessan Sobella, som också hade haft otur med feer; en illasinnad sådan hade nämligen tagit hjärtat ur bröstet på henne och inneslutit det i en diamant, som hon sedan lagt på en kudde av snö i Ispalatset vid Nordpolen. Den yngling som lyckades hämta Sobellas hjärta kunde givetvis räkna med också hennes hand. Otaliga var de ädlingar som med sina följen hade försökt ta sig fram till Nordpolen men inte lyckats; vägen dit var kantad av riddare och svenner som förfrusit till isstoder. Prins Pyssling som vann kung Bayards vänskap fick emellertid av denne ett följe av femtio tappra hundar och lyckades mer deras hjälp nå och ta sig in i Ispalatset som, när han tagit diamanten med hjärtat, genast töade ner. Töade gjorde också alla de ädlingar som kantade vägen, och de anslöt sig till prins Pyssling, som alltså kom med ett rikt följe till Sobellas föräldrar. Dessa ställde till en hejdundrande bröllopsfest som blev än ståtligare när världens alla feer infann sig för att själva hålla bal. Allt gammalt groll glömdes, prins Pysslings föräldrar hämtades och fick återse sin son, och kung Bayard fick tillbaka inte bara sin mänskliga gestalt utan också drottningen av Kryddöarna.
Sagan berättades av greve de Caylus.
Bean-nighe är ett keltiskt sagoväsen som ofta förebådar död. Man kan se henne vid något strömdrag tvätta blodiga kläder som tillhör någon som snart ska dö. Hon är liten, grönklädd och har rosa simfötter. Om någon ser henne först och lyckas ställa sig mellan henne och vattendraget uppfyller hon tre önskningar. Hon svarar på tre frågor men ställer också själv tre frågor som måste besvaras sanningsenligt. Om någon är fräck nog att ta tag i ett av hennes hängande bröst och dia det, kan den modiga kalla sig hennes fosterbarn och åtnjuter då hennes beskydd.
Beatrice, Dantes sångmö, som figurerar såväl i diktsamlingen "Vita nuova" som i "Divina Commedia", där hon är poetens guide genom Paradiset. Han sägs ha mött henne först vid nio års ålder och sedan när hon var aderton, varvid hans förälskelse blev djup och ögonblicklig, men Beatrice dog ung, och då var han och hon för övrigt gifta på var sitt håll. Många lärda försök har gjorts att ta reda på vad hon kan ha hetat i den prosaiska verkligheten, och en annan sorts strävsamma litteraturforskare har identifierat henne med Teologien, med Kyrkan eller med Tron. I vilket fall som helst är hon odödlig.
Beaucair, slott i Provence, se Aucassin.
Beaumarchais, fransk dramatiker, se Figaro.
bebådelse kallas på svenska en mirakulös händelse som skildras av evangelisten Lukas i hans första kapitel. Där står:
"I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret, till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. Och ängeln kom in till henne och sade: 'Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig!' Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
Då sade ängel till henne: 'Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. Och han skall vara konung över Jacobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.'
John Bauer: Illustration I bland tomtar och troll, 1915.
Baugi, en nordisk jätte, se Sutungamjödet.
Bayard är en häst i legender kring Karl den store. Ursprungligen tillhörde hästen riddaren Amadis, men så småning kom den till hertig Aymon av Dordogne och hans fyra söner. Den brukade bära dem alla på sin rygg. Emellertid föll Aymon i onåd hos Karl den store och förde krig mot denne. Han och hans söner hade då stor nytta av Bayard, och när de till slut ville sluta fred med kejsaren krävde denna att få hästen. Bayard tog då ett döds språng ner i Seine varvid Aymons unge son Renaud förtvivlat bröt sönder sitt svärd Flammbeg och drog ut i korståg till fots med en klubba. Enligt en annan fransk legend är emellertid Bayard alltjämt vid liv och springer omkring i skogarna.
Bayard, en ung kung som kom på kant med en fe. Hon hade blivit kär i honom, och när han föredrog drottningen av Kryddöarna förvandlade hon honom och hela hans hov till hundar. Till detta hundhov råkade prins Pyssling komma. Också denna hade råkat ut för en lättstött fe, som ansåg att hans föräldrar vid hans dop inte hade visat henne tillbörlig aktning och hämnades genom att låta honom livet igenom förbli kort i rocken. En medlidsam fe hade då tagit sig an honom och uppfostrat honom till en sannskyldig liten ädling. Nu hade prins Pyssling förälskat sig i prinsessan Sobella, som också hade haft otur med feer; en illasinnad sådan hade nämligen tagit hjärtat ur bröstet på henne och inneslutit det i en diamant, som hon sedan lagt på en kudde av snö i Ispalatset vid Nordpolen. Den yngling som lyckades hämta Sobellas hjärta kunde givetvis räkna med också hennes hand. Otaliga var de ädlingar som med sina följen hade försökt ta sig fram till Nordpolen men inte lyckats; vägen dit var kantad av riddare och svenner som förfrusit till isstoder. Prins Pyssling som vann kung Bayards vänskap fick emellertid av denne ett följe av femtio tappra hundar och lyckades mer deras hjälp nå och ta sig in i Ispalatset som, när han tagit diamanten med hjärtat, genast töade ner. Töade gjorde också alla de ädlingar som kantade vägen, och de anslöt sig till prins Pyssling, som alltså kom med ett rikt följe till Sobellas föräldrar. Dessa ställde till en hejdundrande bröllopsfest som blev än ståtligare när världens alla feer infann sig för att själva hålla bal. Allt gammalt groll glömdes, prins Pysslings föräldrar hämtades och fick återse sin son, och kung Bayard fick tillbaka inte bara sin mänskliga gestalt utan också drottningen av Kryddöarna.
Sagan berättades av greve de Caylus.
Bean-nighe är ett keltiskt sagoväsen som ofta förebådar död. Man kan se henne vid något strömdrag tvätta blodiga kläder som tillhör någon som snart ska dö. Hon är liten, grönklädd och har rosa simfötter. Om någon ser henne först och lyckas ställa sig mellan henne och vattendraget uppfyller hon tre önskningar. Hon svarar på tre frågor men ställer också själv tre frågor som måste besvaras sanningsenligt. Om någon är fräck nog att ta tag i ett av hennes hängande bröst och dia det, kan den modiga kalla sig hennes fosterbarn och åtnjuter då hennes beskydd.
Beatrice, Dantes sångmö, som figurerar såväl i diktsamlingen "Vita nuova" som i "Divina Commedia", där hon är poetens guide genom Paradiset. Han sägs ha mött henne först vid nio års ålder och sedan när hon var aderton, varvid hans förälskelse blev djup och ögonblicklig, men Beatrice dog ung, och då var han och hon för övrigt gifta på var sitt håll. Många lärda försök har gjorts att ta reda på vad hon kan ha hetat i den prosaiska verkligheten, och en annan sorts strävsamma litteraturforskare har identifierat henne med Teologien, med Kyrkan eller med Tron. I vilket fall som helst är hon odödlig.
Beaucair, slott i Provence, se Aucassin.
Beaumarchais, fransk dramatiker, se Figaro.
bebådelse kallas på svenska en mirakulös händelse som skildras av evangelisten Lukas i hans första kapitel. Där står:
"I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen, som hette Nasaret, till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria. Och ängeln kom in till henne och sade: 'Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig!' Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.
Då sade ängel till henne: 'Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud. Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus. Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron. Och han skall vara konung över Jacobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.'
Mäster Bertram: Bebådelsen. Målning på Grabowaltaret. Hamburger Kunsthalle, omkring 1379.
Då sade Maria till ängeln: 'Hur skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.'
Ängeln svarade och sade till henne: 'Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall också det heliga som varder fött kallas Guds Son. Och se, jämväl din fränka. Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam. Ty för Gud kan intet vara omöjligt.'"
Det är bara Lukas som berättar det här. Hos Matteus står om Maria och sedan hon blivit trolovad med Josef "befanns hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke utsätta henne för vanära; därför beslöt han att hemligen skilja sig från henne. Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för honom och sade: 'Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av helig ande.'"
Det är bara Lukas som berättar det här. Hos Matteus står om Maria och sedan hon blivit trolovad med Josef "befanns hon, förrän de kommo tillsammans, vara havande av helig ande. Nu var Josef, hennes man, en rättsinnig man och ville icke utsätta henne för vanära; därför beslöt han att hemligen skilja sig från henne. Men när han hade fått detta i sinnet, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för honom och sade: 'Josef, Davids son, frukta icke att taga till dig Maria, din hustru; ty det som är avlat i henne är av helig ande.'"
De båda övriga evangelisterna yttrade sig inte alls i ämnet.
- Alf Henrikson
Lars Hansson
Disa Törngren
lördag 1 oktober 2016
The Phuri Dae
As for the unbelievers, their works are as a mirage in a spacious plain which the man athirst supposes to be water, till, when he comes to it, he finds it is nothing ...
- The Koran 24:39
Children of Daenna in spirit as well as Blood, the Phuri Dae are most closley associated with the Seeds of Knowledge. There is an ongoing debate among the Phuri Dae as to whether their family includes only the traditional Guardian of Eiavelan, the Seed of the Brightest Waters, or if one of their number also guards Bonnerin, the Seed of the Balanced Scale. This is actually only a more concrete manifestation of the turmoil within the Phuri Dae as to whether they represent the epitome of all Rom, or only an important part of the whole.
If they are only a single, albeit necessary, component, then it is generally said that some individual kumpania will jumble together to form a kinetic whole, a jump-start on the evolutionary train, becoming more than the sum of their flesh and spirit and Blood. Such a kompania would surely play an important part, perhaps the starring role, at the Convergence.
This line of thinking is certainly not held by the conservative members of the Phuri Dae, who have occationally been sneered by others of their kind as the stuffed shirts and self-important seers of the Rom. Thouse accusing the Phuri Dae claim that having to carry such a heavy burden of knowledge and responsibility has bowed their spiritual backs and crushed their sense of the possible. The disenfranchised among the Dae are the only ones who feel the sting of such words, and it only makes them redouble their efforts to lance the boil of disinformation and doggerel that so infects the gaje as a whole.
Those Rom more invested in their anointed role as holders of all knowledge woth knowing doggedly maintain the dogma that, as the epitome of Daenna's children in both spirit and Blood, the Phuri Dae will most certainly be the ones to minister at the Convergence. As such, say the cockier Dae, the carefully guarded knowledge of those Rom in the present and the Seeds, now wedded in a yet-barren union, will spring to life as the first fertile drops from the spirit realm touch the unliving egg of dry materialism.
In the recombining of spirit and body, when the elements - earth, air, firea and water - are empowered to transcend into some new reality we can only now call spirit, we will see the ultimate expression of the soul. But for now, these Rom wait and watch in the stagnation they term patience, while other families play a far more active role in transforming the world.
But such entropy has not afflicted all the Phuri Dae. Many of the younger members, and certain American branches in particular, say that the Phuri Dae must do more than watch and wait for the so-called Convergence. Instead, they assert, the Phuri Dae must plunge into the gaje world's doings, using their knowledge of the true workings of the world, the dirty errata of reality behind the stage flats of normalcy, to tear off the veil of scientific assurance that so many people maintain. Only by expanding the understanding of all those who share this earth can the Rom prepare the world for the Convergence and the mind-bending possibilities to come ...
Our view of the Convergence and our role among the gaje cause great fear and consternation among the rest of the Rom. They know the vampires, the Camarilla, would turn a great deal of energy and resources toward destroying us should the Masquerade (the "no monsters" placebo-fiction bottle they feed to the gaje) be actively threatened. So too would many of the werewolves rage at any of us who would dare to expose them to the harsh light of open existance. At least they have the gaje on their side.
The gaje cling tenaciously to their anti-magical, pro-science, all explainable, no monsters-in-the-closet script, and it will take some major shredding and twisting to take that stuffed-animal-of-a-reality away from them. All in all, not an easy assignment. But a growing number of us Phuri Dae are willing to take it on, extra credit or no.
Not to say we're suicidal; such reality expansion is most often accomplished with some subtlety. The schocked mind too often shrinks in denial rather than expanding with sudden comprehension.
Most of us carefully show the world magic - and then deny it; perhaps by presenting a play depicting the role of the Garou in the world, and then dismissing it as fancy. Traveling families and kumpaniyi of Gypsies set up and run strange games where people can play at being vampires in the midst of unsuspecting humands - but it's only make believe, right?
Such conditioning, the thinking goes, will prepare at least some gaje for the expanded realities of the Convergence and the reconceptualizing that that transformation will require. Those gaje who truly seem to recognize the truth-in-possibility of our games and shows may find thelselves traveling farther into the rabbit warren of realities we Rom so freely travel. We watch out for those gaje (and in some cases, those shilmulo and werecreatures) ready to be nudged along, whose minds are flexible and will not shatter in madness.
When we spot such a mental contortionist we often invite her to learn more, presenting private showings and telling stranger and truer tales, even inviting the gaje to travel with our kumpania. If the gaje has a particurlarly flexible mind, we will go all the way, encouraging her to pry away at the shiny plastic coating of the sugar-dipped placebo world, to pop the balloons of censored reality and watch the pieces fly. To experience the fullness of the many layered vinegar-sweet universe ..."
Through such converts, allegedly including Byron, Blake and Lovecraft, the Rom have achieved greater influence in gaje thinking. Many such gaje go on to write, produce and develop various pieces of "fiction" that actually present glimpses of the truth beneath surface reality. Movies, books, games, TV programs, tabloids and all the cacophony of mass media now have nuggets of truth buried among the fuzzy blur of banality and drivel that is their normal fare. Thus does their tactic of truth-by-denial show-and-tell spread its influence and stretch the limits of the gaje's world.
Despite the fictional presentations and retractions, these tactics have begun to draw the occasional Glass Walker werewolf, who do not appreciate the mocking, unraveling tendencies of the pseudo-truths they notice surfacing in the mass media. Although few of these gaje yet know the true source of such information, it cannot be long before they realize who must be behind such deliberate airings of secrets and decide to retaliate as they see fit.
The Phuri Dae trace their specific history back to the time of great flooding. It is said that Noahe was a Rom of truly powerful mind who also happened to be the Guardian of the Seed of Knowledge (before they were split up). Noahe and her family were forewarned about a plot to destroy the people of that land (in particular the Gypsies).
In response, Noahe built a great ark to save her people, herself and, most importantly, the Seeds. Many Phuri Dae believe the flood was created by certain mages bent on destroying Noahe and the other Romani because they feared the Gypsies' powers and perhaps even desired the Seeds. But others say it was just a werewolf scheme to rid the world of some particularly disgusting gaje ensconced in the same land as Noahe and her people.
Whatever the cause, the Phuri Dae escaped with their knowledge, and since that time, the family have felt that they are the especial guardians and lore keepers among the world's chosen. Noahe's demonstration of the usefulness of both magic and the Sight also set the example for much of the Phuri Dae.
Today the Phuri Dae believe the world is preparing for an even bigger cleansing, perhaps through a great flood of reality-expanding knowledge. Although a great number of Phuri Dae now live and travel in North America, many still reside in Europe and the Middle East. In all areas, persecution is increasing as governments attempt to rigidly control both knowledge and power in their countries.
Ever suspicious of the Gypsie and their tejection of conventional authority, certain European governments have stepped up programs of sterilization and systematic persecution and ejection of the Rom. Still others attempt to steal the Gypsies' children away, claiming all Rom to be unfit parents by definition. The same governments, and other less willing to actively persecute the Rom, watch in near-silence as Gypsies are barred from stores and attacked in the streets of their cities. After all, they are just Gypsies, not real people, think the officials, walled-off and encased in their houses of whitewashed decay.
The Phuri Dae know such desperation is a signal that the dam built of half-truths and denial is near breaking, but they also fear the effects such policies have on their own culture and families. Every Gypsy sterilized, starved, stoned or stolen means there is one less Rom available to carry the contraband knowledge of the Blood and to chip away at the cracks of conventional gaje thought.
Since the time of Noahe herself the Phuri Dae have been especially adept at the art of gaining and manipulating knowledge for their own advantage. Although a somewhat subtle power when compared to, say, the Lupines' aggressive skills, it has served many of the Phuri Dae well throughour the ages. Known as Patteran (the sign of knowledge and of the Phuri Dae), many of the Phuri Dae poesses this gift.
- Teeuwynn
- The Koran 24:39
Children of Daenna in spirit as well as Blood, the Phuri Dae are most closley associated with the Seeds of Knowledge. There is an ongoing debate among the Phuri Dae as to whether their family includes only the traditional Guardian of Eiavelan, the Seed of the Brightest Waters, or if one of their number also guards Bonnerin, the Seed of the Balanced Scale. This is actually only a more concrete manifestation of the turmoil within the Phuri Dae as to whether they represent the epitome of all Rom, or only an important part of the whole.
If they are only a single, albeit necessary, component, then it is generally said that some individual kumpania will jumble together to form a kinetic whole, a jump-start on the evolutionary train, becoming more than the sum of their flesh and spirit and Blood. Such a kompania would surely play an important part, perhaps the starring role, at the Convergence.
This line of thinking is certainly not held by the conservative members of the Phuri Dae, who have occationally been sneered by others of their kind as the stuffed shirts and self-important seers of the Rom. Thouse accusing the Phuri Dae claim that having to carry such a heavy burden of knowledge and responsibility has bowed their spiritual backs and crushed their sense of the possible. The disenfranchised among the Dae are the only ones who feel the sting of such words, and it only makes them redouble their efforts to lance the boil of disinformation and doggerel that so infects the gaje as a whole.
Those Rom more invested in their anointed role as holders of all knowledge woth knowing doggedly maintain the dogma that, as the epitome of Daenna's children in both spirit and Blood, the Phuri Dae will most certainly be the ones to minister at the Convergence. As such, say the cockier Dae, the carefully guarded knowledge of those Rom in the present and the Seeds, now wedded in a yet-barren union, will spring to life as the first fertile drops from the spirit realm touch the unliving egg of dry materialism.
In the recombining of spirit and body, when the elements - earth, air, firea and water - are empowered to transcend into some new reality we can only now call spirit, we will see the ultimate expression of the soul. But for now, these Rom wait and watch in the stagnation they term patience, while other families play a far more active role in transforming the world.
But such entropy has not afflicted all the Phuri Dae. Many of the younger members, and certain American branches in particular, say that the Phuri Dae must do more than watch and wait for the so-called Convergence. Instead, they assert, the Phuri Dae must plunge into the gaje world's doings, using their knowledge of the true workings of the world, the dirty errata of reality behind the stage flats of normalcy, to tear off the veil of scientific assurance that so many people maintain. Only by expanding the understanding of all those who share this earth can the Rom prepare the world for the Convergence and the mind-bending possibilities to come ...
Our view of the Convergence and our role among the gaje cause great fear and consternation among the rest of the Rom. They know the vampires, the Camarilla, would turn a great deal of energy and resources toward destroying us should the Masquerade (the "no monsters" placebo-fiction bottle they feed to the gaje) be actively threatened. So too would many of the werewolves rage at any of us who would dare to expose them to the harsh light of open existance. At least they have the gaje on their side.
The gaje cling tenaciously to their anti-magical, pro-science, all explainable, no monsters-in-the-closet script, and it will take some major shredding and twisting to take that stuffed-animal-of-a-reality away from them. All in all, not an easy assignment. But a growing number of us Phuri Dae are willing to take it on, extra credit or no.
Not to say we're suicidal; such reality expansion is most often accomplished with some subtlety. The schocked mind too often shrinks in denial rather than expanding with sudden comprehension.
Most of us carefully show the world magic - and then deny it; perhaps by presenting a play depicting the role of the Garou in the world, and then dismissing it as fancy. Traveling families and kumpaniyi of Gypsies set up and run strange games where people can play at being vampires in the midst of unsuspecting humands - but it's only make believe, right?
Such conditioning, the thinking goes, will prepare at least some gaje for the expanded realities of the Convergence and the reconceptualizing that that transformation will require. Those gaje who truly seem to recognize the truth-in-possibility of our games and shows may find thelselves traveling farther into the rabbit warren of realities we Rom so freely travel. We watch out for those gaje (and in some cases, those shilmulo and werecreatures) ready to be nudged along, whose minds are flexible and will not shatter in madness.
When we spot such a mental contortionist we often invite her to learn more, presenting private showings and telling stranger and truer tales, even inviting the gaje to travel with our kumpania. If the gaje has a particurlarly flexible mind, we will go all the way, encouraging her to pry away at the shiny plastic coating of the sugar-dipped placebo world, to pop the balloons of censored reality and watch the pieces fly. To experience the fullness of the many layered vinegar-sweet universe ..."
Through such converts, allegedly including Byron, Blake and Lovecraft, the Rom have achieved greater influence in gaje thinking. Many such gaje go on to write, produce and develop various pieces of "fiction" that actually present glimpses of the truth beneath surface reality. Movies, books, games, TV programs, tabloids and all the cacophony of mass media now have nuggets of truth buried among the fuzzy blur of banality and drivel that is their normal fare. Thus does their tactic of truth-by-denial show-and-tell spread its influence and stretch the limits of the gaje's world.
Despite the fictional presentations and retractions, these tactics have begun to draw the occasional Glass Walker werewolf, who do not appreciate the mocking, unraveling tendencies of the pseudo-truths they notice surfacing in the mass media. Although few of these gaje yet know the true source of such information, it cannot be long before they realize who must be behind such deliberate airings of secrets and decide to retaliate as they see fit.
The Phuri Dae trace their specific history back to the time of great flooding. It is said that Noahe was a Rom of truly powerful mind who also happened to be the Guardian of the Seed of Knowledge (before they were split up). Noahe and her family were forewarned about a plot to destroy the people of that land (in particular the Gypsies).
In response, Noahe built a great ark to save her people, herself and, most importantly, the Seeds. Many Phuri Dae believe the flood was created by certain mages bent on destroying Noahe and the other Romani because they feared the Gypsies' powers and perhaps even desired the Seeds. But others say it was just a werewolf scheme to rid the world of some particularly disgusting gaje ensconced in the same land as Noahe and her people.
Whatever the cause, the Phuri Dae escaped with their knowledge, and since that time, the family have felt that they are the especial guardians and lore keepers among the world's chosen. Noahe's demonstration of the usefulness of both magic and the Sight also set the example for much of the Phuri Dae.
Today the Phuri Dae believe the world is preparing for an even bigger cleansing, perhaps through a great flood of reality-expanding knowledge. Although a great number of Phuri Dae now live and travel in North America, many still reside in Europe and the Middle East. In all areas, persecution is increasing as governments attempt to rigidly control both knowledge and power in their countries.
Ever suspicious of the Gypsie and their tejection of conventional authority, certain European governments have stepped up programs of sterilization and systematic persecution and ejection of the Rom. Still others attempt to steal the Gypsies' children away, claiming all Rom to be unfit parents by definition. The same governments, and other less willing to actively persecute the Rom, watch in near-silence as Gypsies are barred from stores and attacked in the streets of their cities. After all, they are just Gypsies, not real people, think the officials, walled-off and encased in their houses of whitewashed decay.
Since the time of Noahe herself the Phuri Dae have been especially adept at the art of gaining and manipulating knowledge for their own advantage. Although a somewhat subtle power when compared to, say, the Lupines' aggressive skills, it has served many of the Phuri Dae well throughour the ages. Known as Patteran (the sign of knowledge and of the Phuri Dae), many of the Phuri Dae poesses this gift.
- Teeuwynn
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)