Ros

Latin: Rosa
Engelska: rose
Växtplats: trädgårdar, parker, längs staket, utefter järnvägsvallar, stränder och i buskage
Växtdel: blomman
Insamlingstid: omkring midsommar vid tilltagande måne, bäst på måndagar, torsdagar och fredagar, helst en förmiddag eller vid midnatt i månsken
Element: vatten
Planet: Venus
Andar och gudar: Afrodite, Venus, Hulda, Demeter, Isis, Eros, Cupido och Adonis
Egenskaper: lugn, klarhet, glädje och meditation

Alla väldoftande arter används. När rosen lyser är det sommar och doften väcker ditt blods längtan efter kärlekens mirakel. Rosen skapades av kärlek när den vackra Afrodite steg upp ur havets böljor. Uppe på Olympen satt gudarna och dreglade av glädje och saliven föll ner i form av nektar som ett stilla regn på jorden. När den föll på en grön planta slog rosen ut.
Rosen var en häckväxt och dess törnen användes för att stänga ute både djur och andra. Den växte kring gudinnornas heliga lundar och var ett tecken på lycka och fred, kärlek och stilla meditation. De kristna prästerna såg med skepsis på denna kärleksblomma. De lät sig dock övertalas och försåg Maria, den sista gudinnan, med en krans av rosor. Nunnorna tillverkade en rosenkrans av stötta rosenblad till sin Ave Maria.
Rosen lever både i myt och verklighet. Bladen samlas i doftkrus och strös på golvet för den behagliga doftens skull eller läggs på kaminerna för att minna om sommarens kärlek.
Rosens andra aspekt är meditation. Rosen är symbol för både det dolda och det uppenbarade.
Rosen står under planeten Venus som på sin färd över himlen tecknar rosen med dess utslagna blad på himlavalvet.
Rosen är även förknippad med dödens mysterier och symboliserar då avsked och livets förgänglighet.
Cistusrosen växer i bergen kring Medelhavet. Bladen används till ett aromatiskt te. Själva rosen har en obetydlig doft, men trädet doftar mycket gott. Av trädet utvinns rosenträolja och rosenharts som ger upphov till den söta, tunga, meditativa doften i de katolska kyrkorna.

- DD

Stjärnor av guld (GR)

I drömmen vandrade jag
På kända vägar
Och på de gröna ängarna
Kom min älskade mot mig
Ömt jag smekt Kipetaren
Och långt bort vi såg
Mot de höga bergen
Upp mot stjärnorna av guld
Då var det som en röst
Helt flyktigt sade:
Bergen och stjärnorna
De förbliver vad de är
Och de grå bergen
Älskar förgäves
De gyllene stjärnorna
Och du arma kvinna
Förgäves denne man?

- Gina Ranjicic'

Tor

Se på vattnet det följer sköljer efter

minsta motståndets lag 

Dock kan det med sin samlade kraft och

styrka krossa allt i sin väg

Det finns en frihet i bäckens väg det

finns en inneboende längtan efter att

ingå i en symbios med sin omgivning

Vi tidsvarelser stänger hindrar dess

vandring vi förorenar vattnet oss

själva och försöker fåfängt leva som 

om vi kunde genom tvång leva som vattnet

Den kraft vi tidsberoende har är dock

också enorm vi bör vara som vattnet

sträva mot symbiosen

- Benny på taket